Rhythm and blues

Wikipedia

Rhythm and blues, amerikansk musikstil, även känd under förkortningen R&B eller R'n'B är ett samlingsnamn på olika citybluesstilar. Den utvecklades efter andra världskriget i USA:s stora industristäder, huvudsakligen av svarta musiker.

Rhythm and blues-musiker hämtade inspiration från gospel, blues och swing. I takt med att rhythm and blues fick större betydelse som dansmusik, bl. a. genom elgitarrens intåg, blev dess rytm mer markerad. Till skillnad från bluesens lite deprimerade texter var rhythm and blues-texterna mer lättsamma, men kunde även vara grova och innehålla för tiden opassande ord.

När de svarta inte hade samma tillåtelse till "vit musik" som engelsk ballad, jazzen som spelades på de fina klubbarna och de vitas blues så tog de den ursprungliga jazzen och lade till eller höjde trummor samt elgittar och elbas och fick på det viset ett mycket rivigare och mer fartfyllt ljud. De höjde även tempot och livet på de svartas klubbar blev därmed mycket livigare och roligare än de trista jazzklubbarna.

Rythm and blues ansågs som "svart musik" och var något skamligt för de vita. Texterna var också mycket grövre och med mer fula ord som väckte uppmärksamhet hos ungdomarna, även bland de vita. Många vita ungdomar började lyssna på rhythm and blues genom vissa radiokanaler. Till slut så tröttnade även de vita på den trista jazzen och bildade då även de en ny musikstil, country. På 1950-talet fungerade musiken som inspirationskälla för de vita musiker som spelade och kom att spela rock and roll.

Under 1960-talet förfinades och kommersialiserades musiken och gav upphov till soulmusik.

Förkortningen på stilens namn, R&B, används från 1990-talet och framåt även för opolerade former av soul där inslag av hip hop och rap förekommer.