Ragnar Östberg
Wikipedia
Ragnar Östberg, född 14 juli 1866 i Stockholm, död 5 februari 1945 i Stockholm, svensk arkitekt och konstnär, professor i arkitektur vid Konsthögskolans arkitekturskola 1922-1932.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Ragnar Östberg var son till revisorn Carl Östberg och Erika Kindahl. Han utbildade sig först till affärsman och öppnade kontor på Skeppsbron i Stockholm, men började studera arkitektur vid Tekniska högskolan och Konstakademien. Som stipendiat gjorde Östberg en studieresa på cykel till England, Frankrike, Italien och Grekland 1896-1899.
Han var gift två gånger; första hustrun var Elsa Skoglund 1909-1919, och andra Carin Thiel från 1919. I sitt andra äktenskap fick han dottern Susanna Östberg, som är Povel Ramels hustru, friherrinna, sångerska och skådespelerska.
Ragnar Östbergs plan i Stockholm är uppkallad efter honom. Under sin livstid erhöll han flera utmärkelser, bland andra guldmedalj från The Royal Institute of British Architects och från The American Institute of Architects, samt utnämnd till hedersledamot av Royal Academy och ordförande i Skönhetsrådet.
[redigera] Stadshuset
Det är främst som arkitekten bakom Stockholms stadshus som Ragnar Östberg är känd. Han började skissa på utformningen redan 1903. Från början var det tänkt att det skulle bli en tung byggnad av granit i jugendstil, men Östberg ändrade sig och byggnaden uppfördes i stället i röd tegel. Nationella inslag är borggården som påminner om svenska renässansslottet Gripsholm. Viktigare är påverkan från italienska palats, till exempel Dogepalatset (Palazzo Ducale) i Venedig, samt bysantinsk stil med mosaiker.
När Östberg fick uppdraget var det tänkt att byggnaden skulle rymma både stadshuset och rådhuset, men 1911 beslutades det att Carl Westman skulle anlitas till uppförandet av rådhuset. Stadshuset blev mycket dyrare än vad som anslagits och hade inte kunnat färdigställas utan donationer av Knut Agathon Wallenberg. Kostnaden blev slutligen 18,5 miljoner kronor.
[redigera] Estetik och influenser
Östbergs säregna stil är ett resultat av de intryck han fick under sin vistelse utomlands samt inflytanden från sekelskiftes nationella romantik; det leder in i 1920-talets ståtliga ambitioner att sammanfoga det nationella med det klassiskt monumentala.
Hans stil beskrivs som eklektisk där kosmopolitiska och exotiska drag förenas med storsvenska ideal med ett snillrikt sinne för detaljer. Stilen bär tydliga spår av Arts and Crafts, William Morris hantverkarideal, samt senviktorianska och gotikinspirerade arkitekter som Philip Webb, Norman Shaw och Charles Francis Annesley Voysey. Han räknas till en av de mest betydelsefulla arkitekterna som Sverige haft, trots att hans klassiska stil stod i motsättning till den framväxande funktionalismen.
[redigera] Övriga verk
Under åren 1904-1907 vistades Ragnar Östberg i Umeå där han lät uppföra minst tre byggnader av vilka en brann ner efter några år, och två, Scharinska villan och Aschanska villan blivit byggnadsminnen och utgör ett viktigt visuellt inslag i Umeås stadsbild. Han lät även uppföra bostadshuset på Storgatan 71 åt överstelöjtnanten G.L. Wernstedt, fastän byggmästaren Sandström länge fick äran för verket.
Fastän mest verksam och berömd som arkitekt, kan Östberg också ihågkommas som scenograf. Han gjorde scenografin till operan Aida på Kungliga Teatern 1925. Han fick också beställning på scenografin till Kung Lear på Dramaten 1928 och levererade 22 skisser. På grund av teaterns ekonomiska trångmål kom dock dessa aldrig till gestaltning på scenen utan ersattes av en billigare scenografisk lösning.
Mer välkänd är nog den klassiska svenska postlådan som han formgav på 1910-talet. [1] Denna byttes dock ut på 1960-talet.
Som exempel på Ragnar Östbergs byggnadsverk kan nämnas:
- Nedre Manilla på Djurgården i Stockholm
- Villa Ekarne på Djurgården i Stockholm (1905)
- Villa Pauli i Djursholm (1905)
- Scharinska villan i Umeå (1905)
- Aschanska villan i Umeå (1906)
- Teaterhuset i Umeå (1906-1907)
- Östermalms läroverk, "Östra Real" i Stockholm (1906-1910)
- Patent- och registeringsverket i Stockholm (1911-1921)
- Stockholms stadshus (1923)
- Helsingborgs krematorium (1929)
- Riksbron i Stockholm (1926-1930)
- Värmlands nation i Uppsala (1930)
- Stagneliusskolan i Kalmar (1931-32)
- Sjöhistoriska museet (1933-1936)
- Zornmuseet i Mora (1938-1939)
Östberg är också den som myntat titeln "borgarråd" för kommunalråden i Stockholm.
[redigera] Referenser
- Cornell, Elias, Ragnar Östberg - en svensk arkitekt (1966)
- Thelaus, Erik, Umaniora, kapitlet "Ragnar Östbergs byggnader i Umeå" s. 33-45 (Umeå 1983)
- Söderberg, Rolf, "Östberg, Ragnar" i Svenska Män och Kvinnor del 8 (Sthlm 1955)
