Osebergsskeppet

Wikipedia

Osebergskeppet från vikingatiden hittades i en norsk gravhög strax norr om Tönsberg vid Oslofjordens västra strand. Det grävdes fram 1904 och fyndet forslades till Oslo för konservering. Skeppet, som är 21,6 m långt och 5,1 m brett är mycket välbevarat. Då det trots sin storlek endast är 1,6 meter högt midskepps har det inte varit ett skepp som lämpat sig för större havsfärder. Den enormt rika utsmyckningen vad gäller träsniderier tyder också på att skeppet haft en alldeles speciell funktion. Stävarna är t.ex. spiraldrivna och har snidade ornament vilka troligtvis framhävts av bemålning. Två kvinnor har begravt i ett uppbyggd hus på däck och de har fått mängder med praktföremål med sig. Att skeppet är så välbevarat beror på att man täckte det med lerhaltig jord som hållit borta syret vilket bryter ner organiska föremål.

I den s.k. ”Ynglingasagan” berättas bl.a. om kungarna i sydöstra Norge, runt Oslofjorden. Det hela börjar med kung Halvdan Kvitbein någon gång i slutet av 600-talet och slutar med Halvdan Svarte vid mitten av 800-talet. Med Ynglingasagans kända kungar och drottningar har tidigare forskare försökt knyta några av dessa till både Osebergaskeppet och det längre söderut påträffade Gokstadskeppet samt det strax norr om Oseberga påträffade gravhögsskeppet i Borre. Dendrodatering av träet i gravhögen från Oseberg har på senare tid visat att de två kvinnorna dött år 834. Gokstadskeppet är med samma teknik daterat till året 901. Att knyta de döda till Ynglingasagans personer har inte lyckats.

[redigera] Fruktbarhetskult?

Forskare har på senare tid menat att den döda, unga kvinnan i Oseberg kan ha varit en prästinna som tjänat gudinnan Freja. Den äldre av de två kvinnorna har då kanske varit en tjänarinna som dödats för att kunna tjäna även i dödsriket.

I den timrade kammaren på däcket har man berett kvinnornas sista viloplats. Kammarens tak har varit så kraftigt att det länge motstått trycket från sten- och jordmassorna i den hög som uppkastades över skeppet. Kammarens gavel mot aktern var timrad medan gaveln mot fören har varit öppen. Gravkammarens inre har man täckt med bildvävnader vilka delvis fortfarande existerar. Här ses processioner av vagnar, dragna av hästar och omgivna av människor. En bild visar hur processionen passerar män som hänger i ett träd; en hednisk offerlund. Bredvid står två kvinnor, en med upplyft svärd, kanske prästinnan själv. Med sig i skeppet har den döda fått en rikt påkostad, fyrhjulig vagn. Det märkliga är att vagnen inte gått att styra; den har endast kunnat köra fram och tillbaka, kanske på en speciellt anlagd, rak processionsväg. Vagnkorgens baksida är täckt av ett bildsnideri, föreställande nio katter. Just katterna var Frejas symboliska djur, vilka drog gudinnans vagn.

Freja var älskogens gudinna. I dödshuset stod en praktfull och bred säng med djurornamentik. Sängen måste ha stått centralt placerad i rummet p.g.a. ornamentiken och huvudgavelns lutande form. Kanske har denna tjänat som redskap i en del av fruktbarhetsriterna, en offentlig scen i ett offentligt rum?

Denna kultteori finner stöd i senare forsknings förnyade genomgång av utgrävningsmaterialet. Schaktritningarna avslöjade nämligen hur delar av begravningsceremonin måste ha gått till. Själva gravhögen har blivit uppförd i två etapper. Först har skeppet med kammaren ställts på plats varefter halva högen färdigställts. Skeppet har under en tid stuckit ut ur högen med sin främre hälft. Kammaren har härigenom varit öppen ut mot förskeppet. Allt har alltså bildat en magnifik kultscen. Det är också i förskeppet som man fann de rika offergåvorna som vagn, slädar m.m. Runt fören låg också halshuggna hästar och en halshuggen oxe. Från själva skeppets förparti har man dessutom låtit tre åror sticka ut genom århålen. Först efter en tid har så hela gravhögen tillslutits.