Morkulla

Wikipedia

?Morkulla Status i världen: Livskraftig (lc)^[1]

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Vadarfåglar Charadriiformes
Underordning:	Vadare Charadrii
Familj:	Snäppor Scolopacidae
Släkte:	Scolopax
Art:	Morkulla S. rusticola
Vetenskapligt namn
§Scolopax rusticola Auktor: Linné, 1758


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Morkulla (Scolopax rusticola) är en fågel inom familjen snäppor.

Innehåll

1 Utseende
- 1.1 Förväxlingsrisk och särskiljningsdrag
2 Utbredning och biotop
3 Häckning
4 Beteende
5 Föda
6 Etymologi
7 Jakt på morkulla
8 Källor
9 Externa länkar

[redigera] Utseende

Den är spräcklig i svart, askgrått och rödbrunt på ovansidan, undertill vitaktig, med rostgul anstrykning och bruna, vågiga streck. Näbben är blekt köttfärgad, med svart och rund spets. Ögonen är stora och ligger mycket långt bak i huvudet. Huvudets och nackens svarta teckning är tvärgående. Vingpennorna är svartbruna, med rödbruna och rostgula tvärfläckar. Första vingpennan är längst. Stjärten består av 12 pennor med skaft som är böjda inåt. Den är svart, med rödbruna tvärfläckar och grå spets benen brungrå. Hela underbenet är befjädrat. Baktåns klo är trubbig. Kroppen är mycket kraftig och muskulös. Kroppslängden kan uppgå till 38 cm, inklusive den upp till 7 cm långa raka näbben. Vingspannet blir 56-60 cm. Den väger ungefär 300 gram.

[redigera] Förväxlingsrisk och särskiljningsdrag

Morkullan kan eventuellt blandas ihop med enkelbeckasin, ränderna på huvudet går dock på tvären hos morkullan medan enkelbeckasinen har längsgående ränder på huvudet.

[redigera] Utbredning och biotop

Morkullan lever i skogs- och buskmark, både i löv- och barrskog. Den häckar i hela Sverige, men är vanligare i de mellersta delarna. I Sverige är morkullan en flyttfågel och det händer endast sällan att någon stannar kvar över vintern. Till Skåne återkommer den mot slutet av mars, och till mellersta Sverige anländer den i början av april. På senhösten, i oktober och november, flyttar den åter genom Skåne till sydligare länder, ända ned till norra Afrika och sydvästra Asien. Dock övervintrar många också längre norrut, i mellersta Europa och England.

[redigera] Häckning

Morkullans lek är egendomlig. Hannen (och eventuellt honan) flyger i skymningen flera gånger fram och tillbaka över samma område och låter höra sin lockton, som betecknas som "knispning" och "knorpning". De ställen, där morkullorna passerar under sin lek kallas morkullssträck. Morkullan är polygam, på så vis att hanen parar sig med flera honor.

Morkullan lägger fyra gråaktigt rödgula ägg med leverbruna och askgrå fläckar. De läggs i en grop som är bäddad med några löv, strån eller mossa.

[redigera] Beteende

Morkullan är en nattlig fågel, som under dagen ligger gömd i buskar och snår.

[redigera] Föda

Morkullan äter insekter, maskar och mindre snäckor.

[redigera] Etymologi

Förr i tiden kallades den i Skåne för Hasselhöna och i (Willands härad?) för hultingskrabba^[2]

Redan Sven Nilsson konstaterade i Foglarna från 1858 att morkulla betyder kärrflicka (eller skogstös) eftersom mor är ett gammalt ord för myr eller kärr och kulla betyder flicka.

[redigera] Jakt på morkulla

Det finns flera sätt att jaga denna fågel. Under flyttningarna, och även annars, kan den uppsökas med rapphönshund, för vilken den "trycker". På sträcken skjuts den långt in på sommaren, varvid den på pass stående jägaren kan begagna sig av en lockpipa för att få fågeln inom håll. Morkullans kött är en läckerhet.