Lustans Lakejer

Wikipedia

Lustans Lakejer var en svensk musikgrupp som var verksam åren 1979–1986. De har beskrivits som Sveriges främsta syntgrupp. Deras musik brukar kategoriseras som new wave eller new romantic och jämförs med grupper som Roxy Music, Ultravox, Duran Duran och Japan.

Innehåll

1 Historia
- 1.1 Framgångar
2 Lustans Lakejer i framtiden
3 Diskografi
4 Kuriosa
5 Externa länkar

[redigera] Historia

Lustans Lakejer bildas 1978 av Peter Bergstrand och Urban Sundbaum. Efter ett tag blev även Johan Kinde medlem och han skulle bli bandets meste och främste medlem. Tillsammans fick de skivkontrakt hos Stranded Rekords och i maj 1980 släpptes den första singeln: Tidens melodi/Diamanter. Denna singel följdes av ytterligare en singel (Kärlekens nöjen/Man med paraply) samt medverkan på en samlingsplatta från Stranded, PopJob, innan det självbetitlade debutalbumet Lustans Lakejer släpptes.

Efter debutplattan släpptes två singlar: Skuggan av ett tvivel och Stilla nätter. Till Skuggan av ett tvivel fick gruppen en ny trummis, Christer Hellman. Detta räknas som den sista av gruppen mörka singlar, och därefter gjorde gruppen lättare musik som var enklare att lyssna på och som också fick bättre kommersiell genomslagskraft.

1981 släpptes singeln Stilla nätter där Tom Wolgers medverkar på klaviatur för första gången. Tom Wolgers och Johan Kinde skulle bli frontfigurerna för bandet och även bestämma bandets musikaliska framtoning hädanefter. Senare samma år släpptes gruppens andra album, Uppdrag i Genève, på vilken Wolgers influenser märktes tydligt. Svårsmälta gitarrgnissel och mörka arrangemang hade bytts ut mot betydligt trallvänligare, poppiga och eleganta syntslingor. Texterna berättar historier som tagna ur detektivfilmerna från fyrtiotalet, om agenter, fagra damer, casinon, flärd och glamour. Bandet slog igenom på stort i pop-Sverige och börjar att flitigt turnera landet. Framgången med Uppdrag i Genève etablerade gruppen som eleganta och glamorösa syntkungar.

De två albumen Lustans Lakejer och Uppdrag i Geneve tillhör de mer intressanta bidragen i den svenska pophistorien. Musikaliskt hade de sin bakgrund i glamrocken där influenser från T-Rex och David Bowie är tydliga. Den främsta inspirationen är dock främst Roxy Music, och senare Japan. I en svensk musikmiljö som runt 1980 fortfarande kunde betecknas som foträta träskor var det nyskapande. Detta kombinerat med en uttalad image av dekadent lyx passade de inte in i vare sig den svenska proggen eller punken. Uttalandet att ”kläderna är viktigare än musiken” retade upp delar av kultureliten, som inte kunde se ironin eller att det var påhittat just för att provocera.

Framtoningen och den bild gruppen förmedlade genom texterna är egentligen mer intressanta. Den kommersiella framgången är i efterhand given, då den drömvärld som målas upp står i så skarp kontrast till punkens aggresivitet, och så tilltalande för den utråkade medelklasstonåringen. Att Kinde skrev på svenska underlättade nog också, då kunskaperna i engelska inte var de bästa bland ungdomen vid den tiden. I stället för att göra, (om än futilt), uppror mot etablissemanget, glömmer Kinde de bort det trista Åkersberga och kliver in i en bättre verklighet, baserad på Playboy, James Bond och skvaller om superrika kändisar och beskrivningar av exklusiva nattklubbar. Att det är rena fantasiprodukter är uppenbart men helt oväsentligt och egentligen en kvalitet i sig. Johan Kinde skrev det mesta till debutplattan som 15-åring, och hade aldrig satt sin fot i något kasino, aldrig umgåtts bland något jet-set, varit mer dekadent än de skoldiscon han möjligen besökte, aldrig beställt en drink, och visste naturligtvis absolut ingenting om det livet.

Lustans Lakejer ändrade stil ganska påtagligt mellan A Place in the Sun och Lustavision. Inspirerad av amerikansk musik (och mest omedelbart av vännen Mauro Scocco) hade Kinde ändrat riktning mot en mer soulpåverkad och rak rock. På sista skivan Sinnenas rike sjöng gruppen åter på svenska men influenserna från till exempel Bruce Springsteen och liknande rockartister är tydliga. Kinde har på senare år under konserter varit sparsam med att spela låtar från dessa två album.

[redigera] Framgångar

Tom Wolgers lämnade bandet för att sadla om till fotomodell och starta sitt eget band Mockba Music. Janis Bokalders, som tecknat konvolutet till singeln Stilla nätter, ersatte Wolgers som klaviaturspelare. Nästa inspelning blev en nyinspelning av Diamanter som släpptes med Zarah Leanders klassiker Sång om syrsor på B-sidan. Plattan sålde bra och gavs också ut som beränsad maxisingel i tvåtusen exemplar. Nästa fullängdare blev En plats i solen som producerades av Richard Barbieri från Japan. Både musiken och texterna hämtade inspiration från Japans produktioner och skiljer sig stort från de två tidigare fullängdarna. Två singlar släpptes: En främlings ögon och Läppar tiger (ögon talar). Nu släpptes även skivan A Place in the Sun, som är Lustans Lakejers enda internationella försök. Under namnet Vanity Fair släppte de denna engelska version av En plats i solen med texter på engelska.

1984 släpptes skivan Lustavision som är Lustans Lakejers enda skiva på engelska (förutom som Vanity Fair). Skivan mottogs måttligt bra av både press och publik. Året därefter släpptes Sinnenas rike som blev den sista skivan av gruppen på fjorton år. Skivan innehåller en låt på engelska: Redheads.

[redigera] Lustans Lakejer i framtiden

Efter framgångarna på åttiotalets första hälft så sågs inte Lustans Lakejer till på länge. Bandet bestod vid det laget mer eller mindre bara utav Johan Kinde som sporadiskt gjorde ett par liveframträdanden. Johan hade en egen solokarriär att ta hand om och i början av 1990-talet så låg Lustans Lakejer på is ett bra tag. 1999 kom dock det senaste albumet: Åkersberga, på etiketten Metronome/Warner. Albumet är mer moget än de tidigare albumen. Lustans Lakejers tidiga produktion berättar om unga män som njuter av livets alla nöjen, även om det naturligtvis är rena fantasier eftersom Johan Kinde knappt kommit in i tonåren. Åkersberga berättar historien om vad som hände dessa unga gossar när de växte upp. Kinde sjunger om alla de drömmar och förhoppningar och allt han trodde sig veta om livet och kärleken i sina unga dagar och vad som blivit av det. Skivan mottogs milt, men ändå välkommet. Kinde har på senare år börjat spela lite och blandar klassiker från Lustans Lakejers tidiga repertoar med de nyare alstren. I januari 2004 släpptes singeln Rid i natt som är det senaste som gruppen har släppt.

Johan Kinde har fått med en låt i Melodifestivalen 2007, Allt vi en gång trodde på. Kinde var reserv och kom med efter att Agnes Carlsson låt blivit diskvalificerad. Den 28 november 2006 tillkännagavs att Lustans Lakajer kommer att framföra låten i festivalen.

I november släpps Lustans Lakejers samtliga 80-tals-album på CD för första gången någonsin.

[redigera] Diskografi

1981 – Lustans Lakejer
1981 – Uppdrag i Genève
1982 – En plats i solen
1983 – A Place in the Sun (som Vanity Fair)
1984 – Lustavision
1985 – Sinnenas rike
1999 – Åkersberga

Utgivna på CD är bara samlingsskivorna Spotlight, En popklassiker och Raffel i Rangoon samt albumet Åkersberga. I juni 2006 intervjuades Johan Kinde i Musikjournalen i P3 och nämnde då att de äldre albumen kommer på CD i augusti 2006. Det visade sig strax därpå att det är skivbolaget Hot Stuff som kommer ge ut albumen under november 2006.