Lobotomi

Wikipedia

Lobotomi innebär att med kirurgi på hjärnan försöka bota psykiska sjukdomar.

Metoden, som fick stor spridning från slutet av 1930-talet, gick ut på att skära av nervbanor från pannloben till djupare liggande regioner i hjärnan som är centrum för känslolivet. Tanken var att ingreppet skulle dämpa ångest och oro men många patienter blev istället helt apatiska.

Metoden utvecklades av den portugisiske läkaren Egas Moniz som fick nobelpriset 1949. Efter ett tag började kirurgerna experimentera med olika metoder. Den amerikanske läkaren Walter Freeman uppfann en metod som gick ut på att söva patienten, placera en ishacka i ögats övre del och sedan knacka in ishackan med en hammare tills den nådde fem centimeter in i hjärnan. Efter många års lobotomerande så växte dock kritiken och obuktioner visade att många patienter avlidit av omfattande hjärnskador.

En av alla som avled av skadorna efter lobotomi var den svenska konstnärinnan Sigrid Hjertén som opererades 1948 på Beckomberga sjukhus.

Mer än 9000 personer lobotomerades i Skandinavien under 1940- och 1950-talet. I förhållande till befolkningen så låg de skandinaviska länderna i topp när det gäller att utföra detta ingrepp. Idag används metoden knappt alls, utan man medicinerar istället med psykofarmaka.

Denna medicin- eller hälso- och sjukvårdsrelaterade artikel är bara påbörjad. Hjälp Wikipedia genom att fylla i mer!