L'Anse aux Meadows
Wikipedia
L'Anse aux Meadows (från franskans L'Anse-aux-Méduses (Manetviken)) är en plats på Newfoundlands nordligaste spets, i Newfoundland och Labrador, Kanada, där resterna av en nordisk bosättning upptäcktes 1960 av den norske upptäcktsresanden Helge Ingstad och hans fru tillika arkeologen Anne Stine Ingstad. Bosättningen, den enda säkra nordiska bosättningen i Nordamerika under vikingatiden, blev föremål för en flerårig arkeologisk utgrävning under 60-talet. Den undersökningen fann husgrunder, verktyg och daterbara artefakter. År 1978 blev L'Anse aux Meadows uppsatt på UNESCO:s världsarvslista.
[redigera] Historia och klimat
Bosättningen, som dateras till 1000-talet, innehåller de tidigast kända europeiska byggnaderna i Nordamerika. Som ett världsarv förmodas det vara vikingarnas så kallade Vinland som upptäcktes av Leif Eriksson omkring år 1000 e Kr. Denna slutsats debatteras dock fortfarande av historiker.
Klimatet i Newfoundland var då betydligt varmare än det är idag. Som det sägs i Grönlandssagan, lämnade Leif Grönland för att söka det land som Bjarne Herjolfsson hade siktat några år tidigare. Han fann ett land rikt på vin, lax och en frostfri vinter och återvände för att föra timmer tillbaka till det trädfattiga Grönland.
Bosättningen vid L'Anse aux Meadows består av åtminstone åtta byggnader inklusive en smedja och en brädgård som betjänade skeppsvarvet. Sagan beskriver ett koloniseringsförsök lett av Thorfinn Karlsefni, med så många som 135 män och 15 kvinnor. De använde Leifs läger som bas. Sy- och stickningsverktyg har hittats på platsen och indikerar av det fanns kvinnor i L'Anse aux Meadows.
Platsen användes endast i två eller tre år. Interna gruppkonflikter om kvinnor och försämrad väderlek har antagits vara orsak till att platsen övergavs.
L'Anse aux Meadows kan också vara kopplat till Algonquin-legenden om ett kungarike Saguenay befolkat av blonda människor rika på pälsar och metaller, men det är endast gissningar.
