Koralldjur
Wikipedia
| ?Koralldjur | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djurriket Animalia |
| Stam: | Nässeldjur Cnidaria |
| Klass: | Koralldjur Anthozoa |
|
|
|
| §Anthozoa | |
|
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Koralldjur, Anthozoa, är solitära eller kolonibildande polyper (utan medusageneration), Polyperna bildar själva ägg och spermier genom könlig och könlös (knoppning) fortplantning. Kolonin har ett yttre eller inre skelett av kalk eller hornartade ämnen. Många koralldjur är självlysande. Utmed våra kuster är det också vanligt med koralldjur och det finns faktiskt korallrev i Kosterrännan utanför norra Bohuslän där ögonkorallen bildar rev på ganska djupt vatten, under 85 m.
Stor grupp med över 6 000 arter, cirka 70 arter i Sverige, de man oftast menar med koraller är de sexstråliga koralldjuren. (Huvudsakliga arter i de tropiska korallreven.)
Innehåll |
[redigera] Koralltyper
Det finns flera olika sorters koraller: åttastråliga koralldjur (Octocorallia) och koraller klassifierade i ordningen till subklassen Zoantharia, de svarta korallerna (Antipatharia), och mjukkorallerna (Zoanthinaria). Två av åtta utdöda ordningar av koraller är Rugosa och tabulata. Bägge dog ut i slutet av paleozoikum. De flesta andra anthozoer är anemoner.
[redigera] Arter
Gruppen koralldjur inkluderar de revbyggande hermatypiska koraller som kan hittas i de tropiska oceanerna, dessa tillhör underklassen Zoantharia till ordningen Scleractinia (tidigare Madreporaria). Sistnämnda kan också kallas steniga koraller eftersom den levande vävnaden tunt täcker ett skelett som är sammansatt av kalciumkarbonat. En koralls huvud är bildat av många individuella polyper, där varje polyp bara är ett par millimeter i diameter. Polypkolonierna fungerar i huvudsak som en organism genom att dela näringsämnen via ett välutvecklat gastrovaskulärt nätverk, och polyperna är kloner där varje polyp har samma genetiska struktur. Varje polypgeneration växer på skelettet till de tidigare generationerna och bildar därmed en struktur som har en karakteristisk form för arten, men som kan vara påverkad av miljön den lever i.
De hermatypiska korallerna skaffar sig mycket av de näringsämnen de behöver från symbiotiska encelliga alger kallade zooxanthellae, och är därför beroende av solljus. Som ett resultat av detta finner man ofta dessa koraller nära vattenytan, men i klart vatten kan de växa på ända ner till 60 meters djup.
Koraller förökar sig genom att många koraller av samma art i en region släpper ut gameter samtidigt över en period på en eller ett par nätter vid fullmåne.
[redigera] Korallernas utveckling
Koraller uppträdde redan under kambrium för ca 542 miljoner år sedan, men var då ganska ovanliga. Under ordovicium blev två ordningar dominerande Rugosa och Tabulata. Tabulata koraller förekommer i kalksten och kalkhaltig skiffer från ordovicium och silur och bildade ofta kuddar eller förgrenade massor jämsides med rugoskoraller. Deras antal började avta under mitten på silur och de dog ut i slutet av perm. De tabulata korallernas skelett består av kalcit.
De rugosa korallerna genomgick en snabb evolution i mitten på silur för att sedan dö ut under tidig trias. Rugosa koraller kunde båda vara solitära och kolonibildande. Liksom tabulata korallerna var deras skelett sammansatt av kalcit. Ofta är fina detaljer i dess skelettstrukturer väl bevarade och sådana fossiler kan snittas och poleras.
Scleratinska koraller diversifierade under mesozoikum och kenozoikum och är på toppen av sin utveckling idag. Dess fossiler hittar man i små mängder från och med trias och de är relativt vanliga i sten från jura, krita och kenozoikum. Skeletten till de scleratinska korallerna är sammansatt av en form av kalciumkarbonat som kallas aragonit. Även om de är geologiskt yngre än tabulata och rugosa koraller så bevaras inte aragonitskeletten lika bra som kalcitskeletten.
Liksom dagens koraller bildade fossila koraller rev. Liksom alla fossil kan även fossila koraller användas för en grov datering av sedimentära bergarter.
[redigera] Miljöpåverkningar
Koraller kan vara känsliga för miljöförändringar och är därför generellt skyddade av miljölagar. Ett korallrev kan bli övervuxet av alger om det är för mycket näringsämnen i vattnet. Koraller kan också dö av temperaturförändringar på bara ett par grader eller om saliniteten i vattnet sjunker. Som ett tidigt symptom på miljöförändringar så släpper korallen ut sina zooxanthellae, och utan dessa är korallen färglös och det vita skelettet av kalciumkarbonat skiner igenom. Detta fenomen kallas för korallblekning.
En kombination av temperaturförändring och utsläpp har lett till förstörelsen av många korallrev runt om i världen. Detta gör att forskning på koraller är ett viktigt fält att studera. Klimatförändringar som El Niño kan skapa temperaturförändringar som dödar koraller.
