Keplers stjärna

Wikipedia

Keplers stjärna (även Supernova 1604 och SN 1604) är en stjärna som visade sig vara en supernova.

1603 var ett år som skulle bjuda på en sällsynt astronomisk/astrologisk begivenhet. För första gången på 800 år skedde en konjunktion mellan planeten Jupiter och planeten Saturnus. Följande år, på hösten 1604, stod planeterna fortfarande nära varandra i stjärnbilden Ormbäraren och fick då sällskap på himlen av planeten Mars. Mitt i denna astrologiskt betydelsefulla ansamling av planeter flammade plötsligt en ny stjärna, en supernova, upp. Den första observationen gjordes den 9 oktober.

Några trodde att världens undergång var nära, andra att det turkiska imperiet skulle gå under eller att stjärnan förebådade en stor konung.

Astronomen Johannes Kepler, som upptäckte supernovan den 17 oktober, gav snabbt ut en kort skrift och två år senare De Stella nova in pede Serpentarii, "Om den nya stjärnan i Ormbärarens fot", där han diskuterade skilda astronomiska och astrologiska aspekter av händelsen.

Supernovan, d.v.s. resterna av en den, befinner sig ca 6 000 parsec (ca 20 000 ljusår) bort. Det är den senaste supernovan i Vintergatan, som vi känner till.