Kastelholm

Wikipedia

Kastelholm, fi.: Kastelholma, välbevarad slottsruin i Sunds socken på Åland, nämns för första gången i riksdrotsen Bo Jonsson Grips bouppteckning 1388. Slottet är Ålands enda medeltida befästningsanläggning. Omkring år 1400 då borgen tillhörde kronan blev borgen centrum för Ålands slottslän, med en av kungen/kronan utsedd förläningshavare som i sin tur ofta utsåg en annan person till slottsfogde. Slottet var Ålands adminstrativa centrum fram till 1634, då Åland upphörde som eget slottslän.

Borgen anlades ursprungligen på en liten holme, men har idag genom landhöjningen vatten endast på en sida. Borgen byggdes ut och om i flera omgångar, senast efter en brand 1619. Det centrala tornet, Kuretornet, är från 1300-talet men har höjts i omgångar.

Bland medeltida förläningshavare finns Karl Knutsson Bonde, Sten Sture d.ä. och Erik Johansson (Vasa).

Kastelholm intogs och förstördes år 1507 av en dansk flotta under Sören Norby, i samband med stridigheterna efter att unionskungen Hans avsatts som svensk kung.

Vasaättens medlemmar intresserade sig för slottet, såväl Gustav Vasa som hertig Johan besökte slottet, och här satt Erik XIV och Karin Månsdotter fängslade under några månader 1571. Gustav Vasas änka Katarina Stenbock var förläningshavare 1569-1603.

Under inbördeskriget i slutet av 1590-talet, belägrade och intog hertig Karl fästningen. Fästningens försvarare fördes till Åbo, där Åbo slott belägrades. Då Åbo slott vägrade kapitulera avrättades Kastelholms försvarare utanför murarna.

Den sista ståthållaren på slottet var Stellan Otto Mörner som efter branden 1619 byggde upp slottet till en mer representativ anläggning än tidigare.

Från slutet av 1600-talet började slottet att förfalla. En brand 1745 lade slottet i ruiner, och slottet användes därefter som spannmålsmagasin och som ett stenbrott för traktens bönder, men sedan slutet av 1800-talet har det genomgått flera omfattande restaureringar, senast på 1990-talet.

[redigera] Extern länk

• Kastelholms slott