Karl Brandt

Wikipedia

Karl Brandt, född 8 januari 1904 i Mühlhausen i dåvarande Tyskland, död 2 juni 1948 i Landsberg am Lech (avrättad), var Hitlers personlige läkare och chef för Nazitysklands eutanasiprogram, bland annat den ökända Aktion T4. SS-Brigadeführer (1943).

Brandt, som avlade läkarexamen 1928, inträdde i NSDAP 1932 och kort därefter i SS, där han till att börja med blev utnämnd till SS-Untersturmführer. Under andra världskriget utfärdade Brandt order om olika medicinska experiment på koncentrationslägerfångar och utförde ofta dessa egenhändigt. Dessa experiment, som ägde rum på olika s.k. eutanasiinstitut och i bland annat Dachau, Buchenwald och Auschwitz, innebar att offren utsattes för nedfrysning, ben-, muskel- och nervtransplantationer, sterilisering, olika tyfusexperiment m.m.

I slutet av maj 1945 greps Brandt av allierade soldater. Han ställdes inför rätta i Nürnberg vid en rättegång med det formella namnet United States of America vs. Karl Brandt et al., mera känd som Läkarrättegången. Processen mot Brandt och 22 andra nazistiska läkare inleddes den 9 december 1946, och domslutet meddelades den 19 augusti 1947. Brandt jämte sex andra anklagade dömdes till döden och avrättades genom hängning i fängelset i Landsberg i Bayern, där Hitler hade suttit internerad efter sin misslyckade kupp 1923.