John Henry Newman
Wikipedia
John Henry Newman, född 21 februari 1801 i London, död 11 augusti 1890 i Birmingham, var en brittisk kyrkoman och teolog, kardinal.
Newman var den självskrivne ledaren för Oxfordrörelsen, men övergick 1845 till Romersk-katolska kyrkan. Han grundade senare en kommunitet av präster tillhörande oratorianernas kongregation i Birmingham. Som teolog betonade han starkt den kristna trons historiska utveckling, vilket vid denna tid väckte misstro från kyrkoledningens sida. Newman utnämndes dock till kardinal 1879 (kardinaldiakon av San Giorgio in Velabro). Hans skrifter omfattar 40 volymer. Mest känd är hans självbiografiska Apologia pro vita sua (1864).
1991 utnämndes Newman till venerabilis, "vördnadsvärd" som är tredje steget i en kanoniseringsprocess.
