Jeffrey Amherst

Wikipedia

Jeffrey Amherst, baron Amherst, brittisk fältmarskalk, född 1717, död 1797, inträdde 1731 i militärtjänst, deltog i slagen vid Roucoux, Dettingen och Fontenoy samt hade avancerat till överstelöjtnant, då Pitt 1758 gjorde honom till generalmajor och befälhavare över den expedition, som avgick mot franska Nordamerika.

Amherst intog s.å. Louisbourg och fick därpå högsta ledningen av hela den brittiska anfallsstyrkan, intog 1759 själv Fort Ticonderoga, medan Wolfe erövrade Quebec, samt framryckte 1760 mot Montreal, som kapitulerade inför den förenade brittiska hären. Amherst utnämndes därefter omedelbart till generalguvernör över brittiska Nordamerika. Under de följande årens strider mot franskvänliga indianstammar ("Pontiacs krig") underskattade Amherst sin fiende och förmådde föga uträtta.

Han återkallades 1763 och mottogs i London, där hans motgångar i indiankriget ej var kända, med jubel som Kanadas erövrare samt överhopades med titlar och äreställen. 1772 blev han generallöjtnant, erhöll 1776 peer-värdigheten och blev 1778 general. Lord Amherst blev 1793 ordinarie högste befälhavare över brittiska armén, men visade i denna befattning, som han förut på förordnande skött sedan 1772, ringa duglighet och nödgades 1795 att avgå, varpå han följande år hugnades med fältmarskalksvärdigheten.

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)