Indisk mytologi

Wikipedia

Med indisk mytologi avses vanligen hinduismens mytologi. Indien och Indiska halvön utgör inte något enhetligt religionsområde utan är en subkontinent där hundratals miljoner människor bekänner sig till en lång rad olika religioner och religiösa system:

Förutom dessa större religioner finns det också olika inhemska stamreligioner och det är också så att alla dessa religioner har framvuxit ur en process under flera tusen år och därmed har lånat mytologiskt material från varandra och idag utdöda religioner som till exempel parsismen eller zoroastrismen.

[redigera] Inledning

I Indiens religioner har, liksom i andra länders och folks religioner, myter av olika slag uppstått och knutits till de olika gudamakter, som varit och är de särskilda religionsformernas kultföremål och väsentliga innehåll. I Indien möter oss sålunda en mängd berättelser om gudarna och deras växlande bedrifter, vare sig de är av mera gudomlig eller övernaturlig art eller de är analoga med människors här på jorden utförda handlingar i form av äventyr av olika slag. Här förekommer sålunda som annorstädes berättelser, på visst sätt utformade, om gudarnas tillkomst (teogoniska myter) och världens skapelse (kosmogoniska myter), om gudarnas gärningar i den skapade världen, särskilt om deras förhållande till människorna och naturen, och slutligen om gudarnas förhållande till världens och varelsernas undergång, respektive förvandling och förnyelse (eskatologiska myter).

[redigera] Legenderna

Myterna flyter över i legenderna, i samma mån gudarna uppträder som heliga män och religionslärare eller omformats till sådana. Där guden förlorat sin karaktär av gudom och i föreställningen förvandlats till en vanlig dödlig, där har ock den till guden knutna ursprungliga myten blivit folksaga, där således egentligen blott själva det episka stoffet, händelsen, fortlevat, men avklätts det eller de särdrag, som ägde gudomlig karaktär, dess bundenhet vid en gudom. En hel mängd av det i Indien gängse berättelsestoffet, vare sig det har karaktär av hjältesaga eller folksaga, härstammar förvisso från degenererade myter. Omvänt kan vi också vara säkra på, att en del av gudamyterna ingenting annat är än på gudarna överflyttade folksagor.

[redigera] Ickehinduisk religion

Även inom andra sektformer lever de mytologiska motiven kvar, men merendels som förströelselitteratur. Inom buddhismen, som icke erkänner något högsta väsen, spelar gudarna (merendels under namnet de Trettiotre) mera rollen av staffagefigurer. Indras värld omtalas sålunda mycket ofta. Men då det talas om, att Indras tron bränner honom, så är detta ett osvikligt tecken till, att någon mänsklig helig nått alltför hög grad av helighet, så att han kan tävla med guden själv, ett diktmotiv, som också annars är synnerligen vanligt i Indien. I allmänhet kan man säga, att de gamla mytkomplexerna i senare tid ombildats antingen till heroiska sagor eller legender, i samma mån som de ursprungliga gudaväsendena ombildats till heroer eller mänskliga heliga (profeter, präster och sångare, eremiter, asketer o.s.v.). Denna process har fortgått ifrån allra äldsta tider.