Imaginära tal
Wikipedia
Ett imaginärt tal är ett tal vars kvadrat är negativ. Termen myntades av René Descartes på sextonhundratalet och syftar till att man då menade att sådana tal inte kan existera.
Anledningen till varför man införde begreppet är att det ofta finns behov räkna med storhet som har från varandra oberoende (ortogonala) egenskaper som då representeras av av ett komplext tal som består av en real del och en imaginär del, på så sätt kan man till exempel åskådliggöra att i en elektrisk krets förändras strömstyrka och spänningsvärde med en viss tidsdiferans, som en fas-differens.
Nuförtiden hittar man imaginära tal på den vertikala axeln hos det komplexa talplanet. Varje imaginärt tal kan skrivas som ib där b är ett reellt tal och i är den imaginära enheten med egenskapen att i2 = - 1. (Inom elektrotekniken och näraliggande områden, skrivs den imaginära enheten oftast som j för att undvika sammanblandning med i, som står för ström. Se till exempel växelström) Varje komplext tal kan unikt skrivas som summan av ett reellt tal och ett imaginärt tal.
