Halleys komet
Wikipedia
Halleys komet (1P/Halley) är en periodiskt återkommande komet, döpt efter dess upptäckare Edmond Halley. Halleys komet är den mest berömda och ljusstarka av alla kometer från Kuiperbältet som passerar det inre av vårt solsystem. Kometen har en omloppstid på 76 år, vilket är en kort tid i sammanhanget. För många andra kometer kan det ta tusentals år att fullgöra ett varv runt sin bana.
Halleys komet har observerats vid varje passage i närheten av Solen sedan år 240 f.Kr., då den omnämns i den kinesiska skriften Shiji, men den förste som uppmärksammade att kometen var periodisk var Edmond Halley år 1705. När kometen närmade sig Jorden 1910 uppstod det masshysteri då det upptäcktes på spektroskopisk väg att kometsvansen innehöll cyanid och att Jorden skulle passera genom svansen. Gaserna i kometsvansar är dock så förtunnade att kometpassagen inte hade någon effekt på jordlivet.
Första gången det var möjligt att ta en närmare titt på kometen var vid dess senaste passage 1986, då man kunde besöka den med rymdsonder. Vad man fann var att kometen har en oregelbunden form och mäter ca 16 km x 8 km x 7,5 km. Man studerar numera kometen kontinuerligt under dess färd genom solsystemet.
[redigera] Rymdfarkoster som besökt Halleys komet
- 1 mars 1986 - Sakigake, obemannad japansk rymdsond.
- 6 mars 1986 - Vega 1, obemannad sovjetisk rymdsond.
- 8 mars 1986 - Suisei, obemannad japansk rymdsond
- 9 mars 1986 - Vega 2, obemannad sovjetisk rymdsond.
- 13 mars 1986 - Giotto, obemannad rymdsond från ESA.
- mars 1986 - International Cometary Explorer från NASA.
Ovanstående sonder brukar ibland kallas Halley's armada.
[redigera] Halleys komet i Science Fiction
2061 - Odyssey Three i boken beskrivs bl.a. i ganska stor detalj en landning på Halley
Wikimedia Commons har media som berör Halleys komet
