Häxmästaren av Angmar
Wikipedia
Häxmästaren av Angmar, fiktiv karaktär i böckerna om Härskarringen av J.R.R. Tolkien. Ledare för ringvålnaderna, och därmed en av Saurons främsta tjänare.
Häxmästaren var från början en mänsklig kung. I den andra åldern fick han en av Maktens ringar.
Han stred länge emot de norra kungadömena i Midgård. Han grundade kungariket Angmar 1300. Där ifrån påbörjades hans invasion av de norra kungadömena, Rhudaur, Arnor och Eriador. De tre kungadömena låg i ständig fejd mellan varandra men både Rhudaur och Arnor ogillade Eriador pågrund av att Eriador ägde Väderklint. På den tiden var Väderklint ett eftertraktat befästningsverk, även om det under den tredje åldern var det bara en liten kulle kvar. Häxmästaren började det hela med att anfalla Arnor. Eftersom de inte var beredda tog han större delen av Arnor utan problem, däribland den mäktiga fästningen Fornost som han senare skulle använda som sin huvudbas. När han hade erövrat nästan hela Arnor ingick han en allians med den barbariske hövdingen över Rhudaur. Dessa vildar skulle han använda till att krossa de överlevande från Arnor.
I tredje åldern ledde Häxmästaren Mordors styrkor emot det goda i Midgårds sista avgörande slag vid Minas Tirith. Han dödades där av Éowyn av Rohan efter att ha dödat Théoden. Åke Ohlmarks har i sin svenska översättning ursprungligen råkat få det till att det är Merry Vinbock som utför detta dåd, vilket givit upphov till vissa missförstånd. Klart är emellertid, att om inte Merry med sitt förtrollade svärd brutit häxmästarens odödlighet, hade inte Éoywyn kunnat döda honom. Merrys svärd hade skapats i de norra kungadömena på Angmars tid, och på märkliga vägar kommit i hans hand.
