Häststridsvagn

Wikipedia

Ungefärlig karta av stridsvagnarnas utbredning, 2000 –500 f.Kr.

Hällristning från Kungagraven i Kivik, ca 1000 f.Kr.

Häststridsvagn, lätt vagn dragen av hästar avsedd för strid eller kappkörning.

I äldre historisk tid användes stridsvagnar dragna av hästar till exempel i det gamla Egypten, från vilka man antingen besköt fienden med pilbåge eller anföll med spjut eller spjutyxa. Se även kavalleri.

Stridsvagnar användes i strid under andra årtusendet f. Kr., bland annat i bördiga halvmånen, Egypten, Centraleuropa, Persien och Indien.

Även till Sverige kom stridsvagnarna under den tidiga Bronsåldern, andra årtusendet f.Kr. och förekommer som motiv för hällristningar. En tidig modell som hittats i Danmark är Solvagnen från Trundholm från 15:de eller 14:de århundradet före Kristus. Kanske är Karlavagnen en stridsvagn.

I romerska riket användes stridsvagnar till kapplöpningar.

[redigera] Ur Nordisk Familjebok (1917)

Stridsvagnar, vagnar, från vilka man stred, ibland även jagade (se 2:a illustrationssidan till artikeln Assyrien och plansch VI till artikeln om Egypten), förekom i forntiden, särskilt i österlandet, men även i Grekland och i de forneuropeiska staterna.
De var låga vagnar på två hjul med en liten, av ett bröstvärn omgiven plattform, och drogs vanligen av två hästar. Ofta var de försedda med en meter långa liar (därav namnet lievagnar), två på vardera sidan, fästa i vågrät och någon gång även i lodrät riktning, varjämte liar på tisteln och på vagnens baksida någon gång användes. På stridsvagnen hade kusken och en stridande plats.
Under medeltiden kom stridsvagnar åter till användning av schweizare och husiter, och även i slaget vid Novara, 1513, förekom stora dylika, på vilka bågskyttar hade plats.

Källa/Länk: Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, 1917, sid. 317