Fritz Sjöström

Wikipedia

Fritz Sjöström, född 23 mars 1923 i Kiruna och död 1996, var en svensk viskompositör och -sångare samt konstnär. Han är mest känd för sina visor - den sång som flest svenskar känner till torde vara den om flickan i trädet med det långa svarta håret - men han arbetade även som skapande konstnär med måleri, teckning och skulptur samt var lärare på Konstfackskolan 1945-1950.

Sjöströms far både byggde fioler och var också en god spelman, som sonen tidigt fick lära sig ackompanjera på orgelharmonium då han inte målade och skrev. Sjöström genomgick Valands målarskola 1941, och skrev visor på lediga stunder. År 1945 kom han in på Konsthögskolan i Stookholm. Under studietiden fortsatte han att skriva visor, som han framförde i den trängre bekantskapskretsen.

1951 for han till Paris för vidare studier. Samtidigt började Christian Bratt sjunga hans visor i radio, och en 78-varvare kom ut med visorna Parispromenad och Grönöga. 1955 kom vissamlingen Visor till Katarina ut i första upplagan samt en EP på Swedish Society, där Sjöström själv framförde sina alster. 1962 kom Spegelvisor och 1964 en ny utgåva av Visor till Katarina. Visor i närheten kom ut 1965 samtidigt med en LP med Fred Åkerström och Bengt Hallberg. Vattenvisor med motiv från Fårö finns dels som tryckt vissamling och dels på en LP med sång av honom själv. År 1973 framfördes på Dramatens Målarsalen en "visopera" av Fritz Sjöström, kallad Spel i pupill som baserades på både äldre och nyskrivna visor.

Sjöström fick Hambestipendiet och SKAP-stipendiet år 1966.