Flottning

Wikipedia

Flottning eller timmerflottning var förr ett vanligt sätt att transportera timmer från skogarna i inlandet, till sågverken som ofta låg vid kusten. Timret fick följa med vattnet i älvarna. För att hindra att timret fastnade i stora anhopningar, brötar, fanns arbetare vars uppgift var att se till så timret kom fram. Dessa kallades flottare. Att vara flottare var ett farligt yrke då en flottare måste kliva ut på timmerbrötarna för att lossa stockarna, och många flottare drunknade.

Vattendrag som användes till flottning benämndes flottningsleder. Flottning hade stor betydelse i norra Sverige fram tills dess att vattenkraftsutbyggnaden satte stopp för verksamheten, och transporten ersattes av lastbilar.

Flottning av sågtimmer upphörde i Sverige i slutet av 1960-talet. Fram till 1991 flottades fortfarande massaved, bland annat på Klarälven, som var Sveriges sista flottled. Sex år senare avlystes även som allmän flottled, närmare bestämt den 27 november 1997. [1] I Norge förekom flottning ända till 2005.

Från kultursektorn är flottning som begrepp bland annat känd från Snoddas gamla hit Flottarkärlek.

[redigera] Flottningens miljöpåverkan

Under flottningsepoken rensades vattendragen på sten och ofta valledes vattendraget in för att förenkla flottningen. Stenar i vattendrag utgör levnadssubstrat för mickroorganismer, insekter, maskar och sniglar. I och med att stenarna har tagits upp ur vattendraget minskar även ytan för dessa organismer att leva på vilket gör att både antalet arter och individer minskar. Effekten för fisk blir at det blir ont om föda och ynglen får ont om gömställen. Dessutom förstörde rensnignarna fiskarnas lekbottnar vilket gjorde att reproduktionen störts. De sammantagan effekterna är att flera fiskpopulationer har utrotats eller kraftigt försvagats.

Idag läggs mångmiljonbelopp på återställning av vattendrag för att få tillbaka levande vattendrag.