Diskussion:Flottning
Wikipedia
[redigera] Nordiska familjebok om flottning (1908)
Texten nedan är flyttad från artikeln
Flottning kallas den åtgärd, hvarigenom flytande virke framforslas uti ett vattendrag. Flottning förekommer af såväl timmer som kol- och pappersved; stundom flottas äfven props och brännved. F. n. flottas helst barrträd, emedan dessa trädslag flyta bättre än löfträden. Man har dock börjat flotta äfven björktimmer. För att kunna framflotta virket har man måst uppföra särskilda flottnings-byggnader. De viktigaste äro dammar 1. spår-dammar, afsedda att hopsamla vatten, hvarigenom flottningen å vissa svårare delar i flottleden skall kunna ske med mera vatten och alltså lättare; ledare, skaf- 1. styrdammar, lägre dammar, som anläggas parallellt med vattendraget dels för att hoptränga detsamma och sålunda göra det djupare, dels äfven för att leda virket i krokiga flottleder. Vidare användas flottningsrannor l. timmerrännor som leda virket förbi platser, där det antingen alls ej eller ock med yttersta svårighet skulle kunna flottas, och bommar 1. länsor, d. v. s. i rad lagda stockar, hopfogade med vidjor eller fottningssmiden för att leda virket. Dessa bommar fasthållas i vattendragen genom dykdalber, stenkistor eller sänkstöd.
På grund af den korta tid (10 å 20 år), som virket varar i flottningsbyggnaderna, använder man numera i stället stenbyggnader eller andra mera varaktiga byggnadssätt. Sålunda byggas stendammar och stenledare, och i st. f. timmerrännor upprensas flottleden i största möjliga grad. Virket framföres såväl löst (lösflottning) som i flottar. Lösflottningen förekommer i våra bäckar, åar och älf var, flottarna i större insjöar, i hafvet eller i kanaler. Man skiljer mellan ringbommar, som äro flottar, i hvilka de olika stockarna flyta oberoende af hvarandra, dock omgifna med en bom, och fasta flottar, bunkar, i hvilka timret hoplagts och hvari det sammanhålles med särskilda stag. Lösflottningen bedrifves i såväl allmänna som enskilda flottleder.
De förra innehafvas af flottningsföreningen för vattendraget i fråga. Flottningsföreningen är en kooperativ förening af dem, som ega det för året framflottade virket. Verkställande direktören i denna förening kallas flottningschef eller flottchef. Föreningen sammanträder två gånger om året å flottningsstämmor och har sitt arbetssätt fastställdt i flottningsreglementet. Den viktigaste delen i detta handlar om flottningskostnadernas beräkning. Dessa betalades förr pr styck, stycketalsberäkning, med den begränsningen, att virket vanligen skulle vara mellan 10 och 27 (29) fot. Var timret längre, utgingo kostnaderna 2, 4, ja ända till 48 gånger högre än för ett enkelt fottgods (timmerenhet). Den senare införda kortlängdsberäkningen reducerar kostnaden för flottning af små-virket, så att exempelvis 10 fots virke betingar lfb, 13 fots virke 1/s af kostnaderna för timmer, som är mellan 15 och 27 fot. I den af V. Ålund i vårt land bekantgjorda kubikfotsberäkningen lägges virkets verkliga kubikmassa till grund för beräkningen af flottningskostnaderna. I flottningen ingår äfven sorteringen eller gallringen, d. v. s. skiljningen af flottgodset. Denna är möjlig på grund af de flottningsmärken, som hvarje flottande inslagit i sitt virke.
I Sverige, där man på grund af flodernas läge och vatteniöring bättre än i andra länder kan betjäna sig af flottningen, framföras omkr. 30 å 40 mill. flottgods om året. Af dessa sjunka under flottning omkr. 2 å 3 proc., mera af frodvuxet än af senvuxet virke. Man anser, att det flottade virket blir mera lättarbetadt än det oflottade, hvarjämte det erhåller en jämnare färg.
