Europakonventionen

Wikipedia

Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Europakonventionen undertecknades 4 november 1950 i Rom av högre ämbetsmän från medlemsstaterna i Europarådet. För medlemskap i Europarådet krävs numera att konventionen ratificeras.

Europakonventionen tillkom för att lagstadga FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna, och var fundamental för stiftandet av Europarådet. Sverige ratificerade konventionen 4 februari 1952 (prop. 1951:165, bet. 1951:UU11, rskr. 1951:2). [1]

Innehåll

1 Konventionens innehåll
2 Jämförelser med andra konventioner
3 Kontrollorgan för konventionen
4 Europakonventionens ställning i den svenska rättsordningen
5 Externa länkar

[redigera] Konventionens innehåll

Europakonventionen stadgar envars mänskliga rättigheter. Bestämmelserna gäller:

envars rätt till
- liv
- personlig frihet
- domstolsprövning och rättssäkerhet
- skydd för privat- och hemlivet, hem och korrespondens
- tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
- församlings- och föreningsfrihet
- att ingå äktenskap och bilda familj
- föra talan mot kränkningar av friheter och rättigheter
förbud mot att någon utsätts för
- tortyr och omänsklig behandling
- slaveri eller tvångsarbete
- dom till straff utan stöd i lag och mot retroaktiva straffdomar
- diskriminering

Därtill har konventionen kompletterats med tretton tilläggsprotokoll, bl.a. om dödsstraff, materiella rättigheter och äganderätt, rätt till undervisning, och om utvisningsärenden.

Vid krig eller annat nödläge som hotar statens existens, har staten derogationsrätt, d.v.s. rätt att med vissa förbehåll avvika från konventionens skyldigheter. Derogationsrätten har åberopats av bl.a. Grekland efter statskuppen 21 april 1967, men kommissionen ansåg inte att nationens existens varit hotad i det fallet.

[redigera] Jämförelser med andra konventioner

Europakonventionen har varit en förebild för Organisationen av amerikanska stater (OSA) och dess konvention om de mänskliga rättigheterna som tillkom 22 november 1969 på Costa Rica, samt för Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) och dess Afrikanska stadgan om människors och folkens rättigheter som tillkom 1981. Den senare skiljer sig dock från de tidigare genom att den även innehåller kollektiva rättigheter men inte ger individen rätt att föra enskild klagan.

Europakonventionen skiljer sig på vissa punkter från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Vissa skillnader i föreskrifterna om dödsstraff föreligger, och Europakonventionen räknar upp undantag för skyddet för den personliga friheten. FN-konventionen innehåller även fler rättigheter än den europeiska.

[redigera] Kontrollorgan för konventionen

Ursprungligen var det huvudsakligen två organ som kontrollerar efterlevandet av konventionen, nämligen Europakommissionen och Europadomstolen, men även i viss mån Europarådets ministerkommitté. Med tilläggsprotokoll 11 ersattes de båda förra av en permanent Europadomstol 1998, men 1999 tillkom Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter.

[redigera] Europakonventionens ställning i den svenska rättsordningen

2 kap. 23 § Regeringsformen stadgar att Europakonventionen har en särställning i den svenska rättsordningen. Ingen annan lag eller föreskrift får meddelas i strid mot Europakonventionen. Konventionens ställning kan beskrivas som överordnad svensk lag, men underordnad de svenska grundlagarna.