Ernst Cassirer

Wikipedia

Ernst Cassirer, född 28 juli 1874 i Breslau, dåvarande Tyskland, död 13 april 1945 i New York, var en tysk filosof som verkade i den marburgska nykantiska traditionen, och utvecklade en kulturfilosofi genom en symbolteori grundad på den kunskapsfenomenologin.

[redigera] Biografi

Ernst Cassirer föddes i Breslau, nuvarande Wrocław, Polen, i en judisk familj. Han studerade filosofi och litteratur vid universitetet i Berlin, men hade på grund av att han var jude svårt att göra karriär. Han disputerade 1899 för Hermann Cohen och Paul Natorp. Efter många år som Privatdozent, utsågs han till professor i filosofi vid det nygrundade universitetet i Hamburg 1919, där han verkade till 1933, då nazisterna kom till makten.

Han tvingades då lämna Tyskland. Först fick han en tjänst vid Oxford university, och 1935 utnämndes han till professor vid Göteborgs universitet. 1941 ansåg han att Sverige blivit alltför otryggt för honom, och han begav sig till USA, där han blev lektor vid Yale University, och från 1943 vid Columbia University, New York, där han var verksam till sin död. Han avled 1945 på universitetets campus som svensk medborgare.

[redigera] Filosofi

Cassirers huvudverk är Philosophie der symbolischen Formen 1-4 (1923-29), vilken anses vara en startpunkt för kulturfilosofin. Människan är enligt Cassirer ett "symboliskt djur". Då djur lever efter deras instinkter, har människan skapat symboliska universum med strukturella innebörder som konstituerar deras förståelse av verkligheten. Filosofin är därmed, enligt Cassirer, en symbolfilosofi som söker visa symbolernas giltighet i andra vetenskaper och i och med detta konstituera kulturen. I detta resonemang är Cassirer beroende av Kants transcendentala idealism.

Genom sin emfas vid historiens betydelse, kom han att på flera sätt utgöra Martin Heideggers motsats. Heidegger, som var medlem av nationalsocialistiska partiet och en ahistorisk fenomenolog förnekade alla sociala konventioner, vilket Cassirer uttryckligen varnade för, och representerade själv den humanistiska traditionen, när han menade att Heideggers antirationalism skulle ge en filosofi som var eftergiven mot makthavare.

I hans sista stora arbete, The Myth of the State, som utkom postumt 1946, diskuterar han den totalitära statens idéhistoriska grundval, som han menar sig finna hos bland andra Platon, Dante, Machiavelli och Hegel, och slår fast att fascismens grundval symboliseras av myten om framtiden, samt förespråkandet av irrationalitet.

Cassirer ägnade sina tidigaste arbeten åt svenska kulturfilosofiska spörsmål, främst om Axel Hägerström, samt drottning Kristina och Descartes.

Bland Cassirers främsta anhängare finns Hans Reichenbach och Leo Strauss.

[redigera] Källor

• artikeln påbörjades som en fri översättning av den engelska artikeln
• Filosofilexikonet, red. P.Lübcke