Empati
Wikipedia
Empati betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att handla i enlighet med detta. Begreppet är nära besläktat med medkänsla och inlevelse, men sträcker sig utöver ett rent känslomässigt inkännande och förutsätter även ett rationellt värderande.
Innehåll |
[redigera] Den empatiska processen
I den empatiska processen ingår både känslor och intellekt. Affektiv empati innebär att affekter väcks i empaten - den person som hyser empati - medan kognitiv empati är den rationella prövning som sker för att utvärdera affekternas relevans och betydelse. I empatiprocessen växlar empaten mellan dessa två former för att successivt öka sitt medvetande om den andras känslomässiga tillstånd.
I affektiv empati används mekanismer som affektiv resonans och projektiv identifikation för att empaten ska få en egen upplevelse av den andras känslor. Empaten kan också medvetet eller omedvetet förknippa den andras berättelser och reaktioner med egna minnen eller indirekta minnen från litteratur och konst, och på det viset skapa sig en tydligare bild av vad den andra upplever. Det är emellertid en väsentlig del av den empatiska förmågan att fortfarande skilja mellan egna känslor och de känslor som inducerats av den andra, samt att skilja mellan dåtid och nutid.
Enligt analys som företräds bland annat av Henry Montgomery ingår i fenomenet empati dessa komponenter:
- Förståelse - någon typ av förståelse av den som empatin väcks för
- Känsla - att empaten (personen som känner empati) upplever en känsla som överensstämmer med den andre
- Uppfattad likhet - empaten uppfattar sig ha relevanta likheter med objektet för empatin
- Handling - empatin manifesteras i någon handling från empatens sida
Ulla Holm menar att den empatiska processen sträcker sig längre än så, och även innefattar en värdering av den empatiska handlingen.
[redigera] Empati ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv
Det är en traditionell uppfattning att bara människor kan känna empati, och allmänt ansett att barndomen spelar en avgörande roll för dess utveckling. I barns uppfostran ingår självreflektion, till exempel kan de förmanas med orden "tänk om någon gjorde så med dig", vilket syftar till att utveckla empatin. Huruvida empati ska betraktas som biologisk eller socialt betingad framstår emellertid som en ideologisk fråga, och vanligen menar man att den består av båda. Förmågan till empati är en viktig faktor i bedömandet av en persons EQ. En människa som helt saknar empati kallas psykopat, och även detta begrepp är omtvistat och numera ofta ersatt inom terminologin för psykologisk vetenskap.
Under senare tid har forskare i psykologi funnit belägg för att empati beror på spegelneuroner i hjärnan, och att detta system fungerar från och med ettårsåldern. Dessa spegelneuroner spelar även roll för den mänskliga kommunikationen.[1][2]
[redigera] Empatibegreppets historia
Ordet empati härstammar från grekiskans empatheia och betyder där stark känsla eller passion. I början på 1800-talet började ordet användas för att beteckna en spontan förmåga att lida med andra kännande varelser, men den moderna betydelsen kan spåras bak till sent tyskt 1800-tal, där enfülhung användes när man talade om processen som personer försjunker in i när de betraktar ett konstverk. Edith Stein fördjupade sig i begreppet i sin avhandling On the problem of empathy 1912, under handledaren Edmund Husserl. Det var också året då ordet empati introducerades i engelska ordböcker, medan det i Sverige har använts sedan mitten av 50-talet. Så småningom delades forskargemenskapen upp i två läger, där den ena gruppen använde talade om empati i termer av mystik och något utöver det vanliga, medan den andra gruppen såg empati som något vardagligt och vanligt förekommande. Det senare synsättet är nu det dominerande, och den demystifierande trenden i användningen har lett till att vissa nu menar att personer är empatiska ifall de helt enkelt uppvisar en vänlig och hjälpsam attityd. Empati åtskiljs dock från sympati: en viktig skillnad är att man i empatin förhåller sig neutral till de känslor man uppfattar att någon annan upplever, medan den som känner sympati själv helt eller delvis delar den andras känslor. Den som hyser sympati för någon delar ofta dennes ståndpunkt i exempelvis en konflikt, medan en empatisk person är medveten om bägge sidors känslomässiga situation.
[redigera] Empatiforskning
De mest inflytelserika empiriska forskarna de senaste decennierna har varit Martin Hoffman, Dan Batson, Nancy Eisenberg och Mark Davis. Hoffman, Batson och Eisenberg definierar empati i känslomässiga termer medan Mark Davis uttryckligen betraktar empati som ett flerdimensionellt fenomen och har föreslagit en organisatorisk modell för begreppet. Samtliga dessa fyra forskare har intresserat sig för hur empati förhåller sig till altruism.
Den svenska forskare som har skrivit mest om empati är Ulla Holm. Holm har studerat empati i patient-läkarerelationen och doktorerade på empati 1985. Hon är författare till böckerna Empati: Att förstå andra människors känslor och Det räcker inte att vara snäll. Inom filosofi kom på svenska år 2004 också doktorsavhandlingen Empatisk förståelse: Från inlevelse till osjälviskhet av Mats Johansson.
[redigera] Empati i konsten
Den gängse bristen på empati skildras av Marcel Proust i På spaning efter den tid som flytt. Scenen är Paris under Första världskriget: "Så gav Verdurins middagar.... utan att egentligen tänka på att tyskarna - visserligen hejdade av en blodig, ständigt förnyad mur - stod en timmes bilresa från Paris.... De tänkte mycket riktigt på dessa hektakomber av förintade regementen och drunknade sjöfarande, men genom en omvänd process mångdubblas allt som angår vårt välbefinnande och divideras allt som inte angår det med en så svindlande hög siffra att millioner okändas död nästan förorsakar oss mindre obehag än ett korsdrag."
[redigera] Olika definitioner av empati
- Edith Stein: “Empathy… is the experience of foreign consciousness in general” (1989/1917, s. 11).
- Källa: Stein, E. (1989). On the problem of empathy. Washington: ICS Publications. (Originalet publicerat 1917)
- Heinz Kohut: “Empathy is the capacity to think and feel oneself into the inner life of another person.” (1984, s. 82).
- Källa: Kohut, H. (1984). How does analysis cure? Chicago: The University of Chicago Press.
- C. D. Batson: “Other-oriented feelings congruent with the perceived welfare of another person.”
- Källa: Batson, C. D. (1994). Why act for the public good? Four answers. Personality and Social Psychology Bulletin, 20, 603-610, s. 606.
- Nancy Eisenberg: “An affective response that stems from the apprehension or comprehension of another’s emotional state or condition, and that is similar to what the other person is feeling or would be expected to feel” (2002, s. 135).
- Källa: Eisenberg, N. (2002). Empathy-related emotional responses, altruism, and their socialization In R. J. Davidson & A. Harrington (Eds.). Visions of compassion: Western scientists and Tibetan Buddhists examine human nature (pp. 131-164). London: Oxford University Press.
- Martin Hoffman: “An affective response more appropriate to another’s situation than one’s own” (1987, s. 48)
- Källa: Hoffman, M. L. (1987). The contribution of empathy to justice and moral judgment. In N. Eisenberg & J. Strayer (Eds.), Empathy and its development (pp. 47-80). Cambridge: Cambridge University Press.
- Roy Schafer: “Empathy involves the inner experience of sharing in and comprehending the mometary psychological state of another person” (1959, s. 345)
- Källa: Schafer, R. (1959). Generative empathy in the treatment situation. The Psychoanalytic Quarterly, 28, 342-373.
- R. R. Greenson: “To empathize means to share, to experience the feelings of another person.” (1960, s. 418).
- Källa: Greenson, R. R. (1960). Empathy and its vicissitudes. International Journal of Psychoanalysis, 41, 418-424
- Carl Rogers: “To perceive the internal frame of reference of another with accuracy and with the emotional components and meanings which pertain thereto as if one were the person, but without ever losing the “as if” condition. Thus, it means to sense the hurt or the pleasure of another as he senses it and to perceive the causes thereof as he perceives them, but without ever losing the recognition that it is as if I were hurt or pleased and so forth." (1959, s. 210-211)”
- Källa: Rogers, C. R. (1959). A theory of therapy, personality and interpersonal relationships, as developed in the client-centered framework. In S. Koch (Ed.), Psychology: A study of science, (Vol. 3, pp. 184-256). New York: Mc Graw Hill.
[redigera] Bibliografi
- Preston, S., & deVaal, F. (2002). Empathy: Its ultimate and proximate bases. Behavioural and Brain Science, 25, 1-72.
- Rogers, C. R. (1975). Empathic: An unappreciated way of being. Counseling Psychologist, 5, 2-10.
- Stotland, E. (1969). Exploratory investigations of empathy. In L. Berkowitz (Ed.), Advances in experimental social psychology (Vol. 4, pp. 274-314). New York: Academic Press.
[redigera] Källor
Määttä, S., M. (2006) Closeness and distance in the nurse-patient relation. The relevance of Edith Stein’s concept of empathy. Nursing Philosophy, ‘’’’’7’’’’’: 3–10.
