Dionysius Beurraeus

Wikipedia

Dionysius Beurraeus, född i början av 1500-talet, död 24 maj 1567 utanför Uppsala. Läkare, riksråd och diplomat. Son till Blasius Beureijs och Helene Margarethe de Perette.

Beurraeus studerade vid Sorbonne där han försvarade katolicismen häftigt och förespråkade förföljelser av kättare. Ändå blev han strax därefter kalvinist och tvangs själv fly till Schweiz undan förföljelserna. 1543 följde han Konrad von Pyhy till Sverige, och fick anställning vid det svenska hovet som matematicus och phisicus och som lärare åt Gustaf Vasas söner. Förutom språk, historia och matematik lärde han även prinsarna astrologi.

Vasas hov anlitade Beurraeus flera gånger som diplomat. 1558-61 var han svenskt sändebud i England, och det var Beurraeus som förhandlade om äktenskap mellan Erik XIV och Elisabet I av England. Han adlades 1559 trots sitt misslyckande därvid, dubbades till riddare 1561, och utsågs till riksråd 1562. Han stödde Jöran Persson i dennes strid mot adelsmännen som tillfångatagits vid riksdagen i Uppsala 1567.

Efter Sturemorden 24 maj 1567 försökte Beurraeus lugna ner Erik XIV då denne rusade ut på landsbygden. Han blev då ihjälstungen av drabanter på kungens befallning.

Han gifte sig med Ingeborg Haraldsdotter (Körning). Deras son Tomas Beurraeus (d. 1635) blev häradshövding i Finland. Ätten Beurraeus slocknade med den sistnämndes son Arvid Beurraeus 1679.

(Källa: Nils Bohman, Svenska Män och Kvinnor 1, Sthlm 1942)