Brahma-samaj

Wikipedia

Brahma-samaj ("Brahmans kyrka"), ett indiskt religionssamfund, som visar kristet inflytande på hinduismen. Dess upphovsman är Rammohun Roy (död 1833), vilken, efter att hafva studerat hinduernas, parsernas, muselmanernas och de kristnas religionsurkunder, förkastade den indiska polyteismen såsom falsk och grundade en religiös kult, som skulle vara en dyrkan av "det eviga, outgrundliga, oföränderliga väsendet, alltets upphov och upprätthållare".

Efter ett misslyckat försök 1816 organiserades samfundet 1830, och ett tempel byggdes för dess sammankomster. Rammohun Roy ansåg, att vedaböckerna, rätt uppfattade, innehåller en monoteistisk lära, som genom att missförstås framkallat månggudadyrkan.

Hans efterföljare, Debendranath Tagore, förde reformen ett steg längre och lät samfundet förklara, att veda ej är ofelbar, och uppsätta en trosbekännelse till det enda, eviga brahman, som skall älskas och tjänas och då ger lycka i detta och kommande liv. Kejab Chunder Sen, en ung man med fin bildning och lysande vältalighet, uppträdde från 1861 som reformator inom brahmasamfundet. Han förkastade åtskilliga avgudiska ceremonier och yrkade kastväsendets fullständiga upphävande. Dessa djärva reformsträvanden framkallade en söndring inom samfundet. Längre fram inträdde ännu en splittring i följd av Kejabs maktfullkomlighet.

Kejab, som tillägnat sig mer av kristendomen än sina föregångare, uttalade sin hyllning av Kristus i föredrag, som väckt uppseende även i Europa. Sedan upptog han indiska rituella bruk och tillät en hyllning av sin egen person, som innebar ett förgudande. Han dog 1884. Samfundets olika grenar verkar genom skolor. De hävdar alla tron på en Gud.

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)