Bengt Lidforss

Wikipedia

Bengt Lidforss

Bengt Lidforss, född 15 september 1868 i Lund, död 23 september 1913, naturvetenskapsman och publicist.

Denna släkt Lidforss har tagit sitt namn efter Lidens (sedermera Ådals-Lidens) socken i Ångermanland, där den äldste stamfadern, bruksinspektor på Tolvfors i Valbo, Eric Abraham Lidfors (1761-1808), kom från. Bengt Lidforss var son till professorn i nyeuropeisk lingvistik och senare germanska språk vid Lunds universitet, Edvard Lidforss (1833-1910), som blev känd i akademiska kretsar genom sina översättningar av Cervantes Don Quijote och Dantes Divina Commedia. Bengt Lidforss mor hette Anne Marie Swartling. Hans ena syster, Karin Jensen var även hon översättare och gift med författaren Alfred Jensen. En andra syster var gift med astronomen Elis Strömgren, och en tredje gift med Emanuel af Geijerstam. En bror, Erik, var en välkänd violinist och jurist. Bengt Lidforss var ogift. Antydningar att någon slags homosexuell dragning några få år i början av 1900-talet mellan Lidforss och Vilhelm Ekelund finns emellertid.

Lidforss var under och efter sin studenttid centralgestalt i De unga gubbarna och senare det så kallade Tuakotteriet i Lund där en mängd radikala intellektuella studenter umgicks och odlade sina idéer. Lidforss doktorerade 1897 i botanik. 1899–1910 var han assistent i växtfysiologi. 1910 blev han professor i botanik i Uppsala, och året efter det i Lund.

Lidforss kom på 1890-talet att tillbringa några år i Tyskland. I Berlin blev han indragen i kretsen kring Strindberg som tillsammans med bland andra Munch och Przybyszewski huserade på vinstugan Zum schwartzen Ferkel. Strindberg porträtterar Lidforss i Inferno och Legender. Lidforss idkade botaniska studier även vid flera tyska universitet och företog botaniska resor till Italien och Böhmen. Hans huvudstudium var växtfysiologi och mikrokemisk anatomi; bland hans skrifter, som innehåller för den tiden mycket viktiga resultat och mestadels publicerats i Lunds universitets årsskrift och utländska tidskrifter, kan nämnas Zur biologie des pollens (1896, 1899), Zur physiologie des pflanzlichen zellkernes (1897), Studier öfver pollenslangarnes irritationsrörelser (1901, 1906). Über den geotropismus einiger frühjahrspflanzen (1902) och Die wintergrüne flora (1907). Ingående studier ägnade han dessutom åt det artrika och polymorfa växtsläktet Rubus, särskilt dess skånska former. Han gjorde också hybridiserings- och kulturförsök inom samma släkte samt därom meddelat Batologiska iakttagelser (1899, 1901) även som Studier öfver artbildningen inom släktet Rubus (1905, 1907).

Lidforss, som många år medverkade i tidningen Arbetet i Malmö (startad av hans gode vän Axel Danielsson), utvecklade ett synnerligen alsterrikt författarskap på sociala, litteraturkritiska, naturvetenskapliga m. fl. områden, varvid han i synnerhet uppträtt skarpt polemiskt mot kristendomen och kritiserat enskilda personer. Växternas skyddsmedel mot yttervärlden (i studentföreningen Verdandis småskrifter 1890) och Naturvetenskapliga kåserier (1908) är rent populärvetenskapliga; delvis refererande eller kåserande, delvis agitatoriska är Fragment och miniatyrer (1904), Socialistisk journalistik (1907). Onda makter och goda (1909), Utkast och silhuetter (1910) och Kristendomen förr och nu (1911), varjämte han med flera broschyrer deltog i polemiker mot K.G. Ossiannilsson och Fredrik Böök. Genom sin stils skärpa och klarhet samt det hänsynslösa i sitt skrivsätt kan Lidforss anses som en av det tidiga socialdemokratiska partiets främsta litterära krafter. Lidforss var en stor tyskvän och hyllade ofta "germaner" i rent rasistisk riktning. I likhet med många andra i sin samtid var Lidforss även öppet antisemit, och han har betraktats som den som ledde de rasistiska och antisemitiska idéströmningarna i det svenska socialdemokratiska partiet. Människor hade, enligt Lidforss, inte lika värde och han var emot rasblandning. [1]