Arthur, prins av Wales

Wikipedia

Arthur Tudor, född 20 september 1486 i Winchester, död 2 april 1502 var äldste son till Henrik VII av England och Elizabeth av York.

Henrik uppkallade sin äldste son efter kung Arthur, delvis som ett tecken på hans hopp om en återfödelse för engelsk storhet, och delvis för att betona ätten Tudors band till Wales. Han var hertig av Cornwall från födseln, och blev prins av Wales och earl av Chester 29 november 1489

Då han var två år gammal, arrangerades ett äktenskap med den spanska prinsessan Katarina av Aragonien och de vigdes i november 1501 och återvände till Ludlow på den walesiska gränsen där Arthur var ordförande för Council of Wales and the Marches. Följande år avled han av en feber, möjligtvis orsakad av de fuktiga väderförhålladena. Medicinska forskare har på senare till spekulerat kring om den drygt femtonårige Arthurs död berodde på ett utbrott av hantavirus bland gnagare i Wales. Frågan om hans äktenskap någonsin fullbordats skulle komma att ha stor betydelse på Englands kommande historia.

Arthur begravdes i Worcester Cathedral; minnesmärket över honom restes i katedralen 1504. Hans yngre bror, Henrik, ärvde hans titlar och skulle så småningom ärva även tronen som Henrik VIII av England. För att brodern skulle kunna gifta sig med änkan gavs dispans från påven. Då deras äktenskap senare annullerades hänvisade man till hennes tidiare äktenskap med Arthur.

Arthur liknade sin far och sin bror med rött hår, små ögon och hög näsa.

[redigera] Litteratur

Antonia Fraser, The Six Wives of Henry VIII (ISBN 0749314095)

[redigera] Källa

• Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.