Anders Österling

Wikipedia

Anders Österling (1884-1981)

Anders Johan Österling, född 13 april 1884 i Helsingborg, död 1981 (begravd på Falsterbo kyrkogård), poet, författare och litteraturkritiker.

Österling var student 1904 i Lund där han tio år senare avlade en fil.lic. Han anställdes sedan vid universitetsbiblioteket i Lund 1909 som extra ordinarie amanuens och 1913 befordrades han till ordinarie och stannade där till 1919. 1907-18 var han litterär medarbetare i Göteborgs handels- och sjöfartstidning, 1919 anställdes han i samma egenskap i Svenska dagbladet och flyttade då ifrån Lund till Stockholm (Äppelviken). Samma år invaldes han i Svenska Akademien efter K. A. Melin.

Österlings första diktsamling, Preludier (1904), utkom samma år han blev student och väckte uppmärksamhet genom en yppig, romantiserande formgivning, ett rikt stämningsliv och en skönhetslängtan som gärna lyfte sig till hymnens tongångar. Den följdes av diktsamlingarna Offerkransar (1905) och Hälsningar (1907), det lyriska dramat Nattens röster (1906) och versberättelsen Döden inkognito (1908) vittnande om vilken lätthet och behag versen gav sig som hans uttrycksmedel, liksom hur villigt hans ingivelse fann motiv till dikter tack vare känslans lättrörlighet och givmildhet. Årets visor (1907) och Blommande träd (1910) gav vittnesbörd om att han sökte närma sig verkligheten, det obetydliga, näraliggande i världen och finna det poetiskt, förenkla diktionen och flärdlöst tolka idyllernas själiska skönhet. Norrlandsresan (1908) följdes av sagospelet Bäckahästen (1909), rikt på skånska landskapsstämningar. Facklor i stormen (1913) hämtade sin inspiration till stor del ur stämningar av oro, missräkning och lidelse, som tidigare varit honom främmande. Sånger i krig (1917) var ekon av första världskriget; Idyllernas bok (1917) är melodisk, finstämd, fyllig, livsbejakande och skönhetsdrucken lyrik. Drömmare och romantiker till sitt kynne visar han frändskap med Atterbom och den engelska sjöskolan och har med älskvärd och innerlig konst varit Skånes skaldiska tolk på ett i förhållande till A.U. Bååths och Ola Hanssons tidigare poesi fullt självständigt sätt. I Fränder och främlingar (1912) lämnade Österling utsökta tolkningar av engelsk, fransk, italiensk, tysk och dansk poesi samt även översatt Hofmannsthals Elektra (1911). Människor och landskap (1910), Minuter och sekunder (1912) och Tidsstämningar (1916) innehåller reseskisser och lyriska stämningsbilder från skilda länder och litterära essäer; Dagens gärning (1921) är ett urval av Österlings tidningsuppsatser, i vilka lyrikern uppenbarat sig som en lärd och skicklig psykologisk och estetisk kritiker med en förfinad och behagfull stil. Dessutom har Österling offentliggjort ett kort Minne af K. A. Melin (i Svenska akademiens Handlingar ifrån år 1886, bd XXXI, 1920) och ett utförligare av C.A. Hagberg (Svenska akademiens Handlingar ifrån år 1886, bd XXXIII), utgiven i utvidgad form, Carl August Hagberg (1921). Valda dikter utkom 1914 och i nytt urval 1919. 1941 blev Österling vald till ständig sekreterare i Svenska Akademien, och hans tid på stolen (-1964) präglades av en mängd kvalificerade nobelpris i litteratur.