Åke Wallenquist
Wikipedia
Åke Wallenquist, fullständigt Åke Anders Edvard Wallenquist, född 16 januari 1904 i Västervik, död 8 april 1994 i Uppsala, astronom, professor i astronomi vid Uppsala universitet. Åren 1928-1935 var han knuten till Bosscha observatoriet på Java, han var då den första svenska astronom som arbetat på södra halvklotet. 1959-1970 var han föreståndare för Kvistabergs observatorium, Uppsalaobservatoriets filialobservatorium, c:a 50 km söder om Uppsala.
Wallenquist producerade ett par hundra vetenskapliga skrifter samt något 20-tal populärastronomiska böcker. 1979 erhöll han Svenska akademiens Karin Gierow-pris för "kunskapsförmedlande framställningskonst". Samma år fick han en av småplaneterna mellan Mars och Jupiter uppkallad efter sig.
[redigera] Bibliografi
- På väg mot oändligheten, 1938
- Mörk materia i världsalltet, 1941
- Tvillingsolar och stjärnhopar, 1942
- Den moderna astronomin och dess världsbild, 1951
- Planeten Mars, 1955
- Astronomi: den moderna astrofysikens resultat och forskningsmetoder, 1958
- Nytt ljus över kosmiska gåtor, 1959
- Introduktion till astronomin, 1961
- Astronomiskt lexikon, 1962
- Planeter, stjärnor och kvasarer, 1966
- Astrofysikens grunder, 1968
- Mars - den gåtfulla planeten, 1970
- Astronomin i vår tid, 1977
- Glimtar från astronomins forskningsfält, 1982
