Utjämningsmandat

Wikipedia

Utjämningsmandat finns för att skapa en bättre proportionell fördelning mellan partierna i ett val med flera valkretsar.

I Sverige används utjämningsmandat i Riksdagsval och i val till landsting där det finns fasta spärrar på 4 respektive 3 procent. Kommunalval i Sverige saknar utjämningsmandat, vilket innebär att det skapas en naturlig spärr i kommuner med flera valkretsar (det är ju färre mandat i enskilda valkretsar och då krävs det förstås en större andel väljare för att vinna ett första mandat).

I val till riksdagen är 39 av 349 mandat utjämningsmandat och i landstingsvalen är 1/10 av mandaten avrundat uppåt utjämningsmandat. Utjämningsmandaten fördelas alltid efter jämkade uddatalsmetoden baserat på resultatet i hela valområdet. Vid fördelning av ett partis utjämningsmandat mellan valkretsarna används dock uddatalsmetoden.

[redigera] Felräkningen i valet 2002

I valet 2002 hade Valmyndigheten fel i sina uträkningsprogram. Text-TV visade en fördelning av respektive partis mandatfördelning mellan valkretsarna och Valmyndighetens en annan. När felet uppdagades dagen efter valet visade det sig att man fördelat utjämningsmandaten inom partierna enligt jämkade uddatalsmetoden istället för uddatalsmetoden. Felet rättades snabbt till och påverkade inte mandatfördelningen mellan partierna, däremot påverkades i några enstaka fall fördelningen av utjämningsmandaten på valkretsar inom partierna.

Hur många partier och hur många kandidater som påverkades av felet är inte känt. Men två av Kristdemokraternas fyra utjämningsmandat gick till Blekinge och Norrbotten istället för till andra större valkretsar där man redan fått fasta mandat. Någon större publicitet kring detta uppstod inte och de enda noteringar som antyder vad som skedde man kan idag hitta i två artiklar i tidningen Sydöstran: [1][2].