Trätjära
Wikipedia
Trätjära framställs vid torrdestillering av kådrik tallved, eller erhålls som en biprodukt vid kolning av kådrik ved i mila eller ugn. Råvara är döda tallar, tallrötter (gärna stubbar som fått stå några år så att splintveden ruttnat bort), stammar och grenar.
Milad tjära (dalbränd tjära, töretjära) fick man med den klassiska metoden att packa veden i en tjärmila eller tjärdal, täcka över och elda runt om så att värmen pressar ut tjäran. En kubikmeter ved kunde ge upp till 30 kg tjära. Även i en kolmila utvinns tjära - 15-20 kg – som en biprodukt till träkol. Den dalbrända tjäran ger bättre ytskydd, torkar fortare och ger en mer motståndskraftig yta än den ugnsbrända – ju högre kvalitet desto ljusare tjära - och säljs internationellt under namnet Stockholm Tar och har mycket gott renomme för traditionellt båtbygge och båtvård.Ytterligare destillering ger beck, en seg indunstad massa, som sedan stenåldern använts som tätningsmedel (och som tuggummi) - bl a för att täta nåten (mellanrummen mellan bordläggningsplankorna) i fartygsskrov.
Tjära var Sveriges viktigaste exportvara i flerahundra år, och i långa tider den enda från den finländska rikshalvan. EU förbjöd dock i början av 2000-talet försäljning av trätjära med hänvisning till att den är hälsovådlig. Efter skriftliga spörsmål av bland andra den Finländske MEPen Esko Seppänen blev användning i historiska fartyg undantagsvis tillåten.
Ugnsbränd tjära utvinns ur moderna ugnar med högre temperatur. Processen är effektivare än de gamla metoderna - ger mer tjära ur kådfattigare ved. Man kan också bättre styra destillationsprocessen mot ljus A-tjära (den högsta kvaliteten som används till träisolering och impregnering) som kräver lång tid med lägre temperatur och/eller B-tjära som mest används till bränsle. Även ugnsdestillering ger beck, men av betydligt sämre kvalitet än milning.
Trätjära används och har använts för att impregnera trävirke, grövre textilier, tågvirke av naturmaterial (t ex tjärad märling, hamprep, grästrossar mm), men också för behandling av läder (ryssolja - torrdestillat ur björk), i kosmetikindustrin (parfymtillverkning - björk- och enetjära), medicin och hälsovård (behandling av eksem, psoriasis, mot mjäll och löss), i desinfektionsmedel och tvål (viss bakteriedödande effekt), för att ge röksmak åt livsmedel etc.
Stenkolstjära är i stället en biprodukt vid gas- och koksverk, innehåller mer cancerogena ämnen än trätjära och används numera mest till asfalttillverkning – men även i t ex eksempreparat eftersom den är mindre allergen än trätjäran.
