Kategori:Sveriges biträdande socialministrar

Wikipedia

Biträdande socialminister kallas det statsåd i Socialdepartementet som inte samtidigt är departementschef. När den nya författningen trädde i kraft 1974 försvann officiellt de sk. konsultativa statsråden och ersattes av benämningen statsråd. Det eller de statsråd i socialdepartementet som inte samtidigt är departementschefer kallas inofficiellt biträdande socialminister.

Bakom titeln biträdande socialminister döljer sig flera varianter av ministertitlar, såsom familjeminister, hälsovårdsminister, sjukvårdsminister, sjukförsäkringsminister, folkhälsominister, vård- och äldreomsorgsminister etc. Gemensamt för de flesta är att de inte täcker in hela ministerns verksamhetsområden utan bara en del, oftast det dominerande ansvarsfältet. Exemplevis var Berit Andnor inte bara barn- och familjeminister som hennes inofficiella titel löd, utan även ansvarig för det nordiska samarbetet.

Den förste som utnämndes till biträdande socialminister var moderaten Ingegerd Troedsson som 1976 blev sjukvårdsminister i den första Fälldin-regeringen. Dessförinnan hade Camilla Odhnoff varit statsråd med ansvar för bl.a. barn- och familjepolitiken. Även Ulla Lindström handlade ärenden som löd under socialdepartementet. Tage Erlander och Eije Mossberg ansvarade båda för ärenden inom socialdepartementet som 1947 flyttades över till det nyinrättade Inrikesdepartementet.