Inrikesdepartementet
Wikipedia
Det svenska Inrikesdepartementet var ett departement inom regeringskansliet som främst hade hand om en mängd sociala frågor, ärenden rörande polisväsendet, samt den lokala statsförvaltningen.
Innehåll |
[redigera] Historia
Departementet inrättades 1947 för att avlasta Socialdepartementet. Departementet handlade polisärenden, länsfrågor, bostad- och arbetsmarknadsärenden och utlänningsärenden. Departementet splittrades årsskiftet 1973-1974 upp i Bostadsdepartementet (nerlagt 1992) och Arbetsmarknadsdepartementet (nerlagt 1998).
1996 bytte det dåvarande Civildepartementet namn till Inrikesdepartementet och hette så till 1998, då departementet lades ner. Under den korta tiden hade departementet hand om frågor rörde kyrkoärenden, kommuner, länsstyrelser, landsting, de statliga tjänstemännen, folkrörelserna, ungdoms- och konsumentfrågor och andra ärenden av inrikes civil karaktär som inte handlades av andra departement.
Folkpartiet förklarade sig 2005 positiva till att återinföra inrikesdepartementet, då med ansvar för polis- och säkerhetsfrågor.
[redigera] Svenska inrikesministrar 1947-73
- Eije Mossberg (s) 1947-1951
- Gunnar Hedlund (bf) 1951-1957
- Rune B. Johansson (s) 1957-1969
- Eric Holmqvist (s) 1969-1973
- Ingemund Bengtsson (s) 1973
[redigera] Svenska Inrikesministrar 1996-98
- Jörgen Andersson (s) 1996-1998
- Lars Engquist (s) 1998
- Lars-Erik Lövdén (s) 1998
[redigera] Utrikes
Då andra Inrikesdepartement runt om i världen oftast handlägger lag- och polisärenden, är inrikesdepartementen i Schweiz och USA noterbara undantag.
Department of the Interior i USA tar hand om ärenden rörande miljövård, USAs ursprungsbefolkning, federalt ägd mark, och bevarandet av viktiga naturtillgångar.
I Schweiz har inrikesministeriet hand om frågor rörande pensioner, socialförsäkringar, familjepolitik, forskning, kultur, utbildning, hälsofrågor, livsmedel, jämställdhet, statistik, riksarkivet, och meteorologi.
