Suetonius

Wikipedia

Suetonius (Gaius Suetonius Tranquillus), född 75, död 160, romersk författare, samtida med kejsar Hadrianus (76-138), för vilken han en tid tjänstgjorde som chef för den kejserliga korrespondensen. Känd för verket De vita Caesarum. Övriga verk finns det endast fragment av eller är förlorade.

De vita Caesarum är en biografi över Romerska rikets första tolv kejsare vilka var: Julius Caesar, Augustus, Tiberius, Caligula, Claudius, Nero, Galba, Otho, Vitellius, Vespasianus, Titus och Domitianus.

[redigera] Suetonius i teologisk kontext

En av Suetonius texter, Divus Claudius 25.4 (Claudius liv), sägs ibland bekräfta Jesus existens.

Suetonius skrev år 120 om en Chrestus som ställde till oroligheter bland judarna i Rom år 49 när Claudius var kejsare. Till skillnad från Christus var Chrestus ett vanligt namn i regionen. Kritiker till Jesu historiska existens anser att Suetonius gjorde ett misstag och trodde att namnet på en judisk upprorsmakare hade något att göra med de kristna. Suetonius källa är okänd och texten skrevs långt efter Jesus död så texten är ingen förstahandsuppgift, och Suetonius uppgifter om Chrestus kan mycket väl ha kommit från de kristna själva i första hand.

Det finns ingen som hävdar att Jesus varit i Rom eller att hans verksamhet fortfarande skulle pågått år 49. Däremot kan texten vara belägg för att det fanns kristna i Rom då. En möjlig teori är att det var oroligheter mellan judar och kristna som var oense om Messias var kommen eller inte. Enligt somliga kristna visade sig Jesus för människor i Rom och det är den händelsen Suetonius skriver om.

Den latinska texten:

Iudaeos impulsore Chresto assidue tumultuantis Roma expulit.

Engelsk översättning:

He banished from Rome all the Jews, who were continually making disturbances at the instigation of one Chrestus.

Svensk översättning:

Judarna, som ständigt och jämt gjorde uppror på anstiftan av Chrestus, fördrev han från Rom.