Sture
Wikipedia
Sture, namnet på medeltida och nyare adelsätter. Flera ätter har kallat sig Sture, några är nära besläktade på mödernet. Två grenar av ätten Natt och Dag använde Sturenamnet.
Innehåll |
[redigera] Sture I (Gumsehuvud)
- Sköld: I blå fält ett vädurshuvud av guld.
- Hjälm: Två vädurshorn av guld vardera besatta med fyra käppar, blå, vit, blå, vit, toppade av liljor av guld.
Uradel från Ås härad, känd med Rörik Sture från år 1310, som då var en av hertig Eriks män.
Ätten dog ut senast år 1454, på svärdssidan redan år 1409, då den i huvudsak var bosatt i Småland.
[redigera] Sture II Danska Stureätten
Det fanns också en dansk släkt Sture, lågfrälse, känd från 1300-talet, utslocknad på svärdssidan 1563, boende på ön Als. Förde i vapnet en stör (fisk).
[redigera] Sture III (Äldre Sture, eller Sjöbladsätten)
Den äldre Stureätten kallas även Sjöbladsätten efter vapenskölden (tre sjöblad).
- Sköld: I fält av guld tre balkvis ställda svarta sjöblad.
- Hjälm: Två svarta buffelhorn vardera besatta med tre sjöblad av guld.
Uradel från Södra Ving i Ås härad.
Ätten uppträder år 1310 genom riksrådet Anund Sture som då var en av kung Birgers betrodda män men snart gick över till hertig Erik. Han var gift med Katarina Näskonungsdotter (Natt och Dag). Ibland uppges att Sturenamnet övertagits från den äldre ätten via en okänd syster till Tune Anundsson (Vingätten, tre sjöblad) vilken var gift med en medlem av den äldre Stureätten (gumsehuvud). Ätten utslocknade med riksföreståndaren Sten Sture d.ä. år 1503.
[redigera] Sture IV (spets)
- Sköld: I rött en spets av guld.
- Hjälm: Ett framåtböjt horn på utsidan besatt med tre påfågelsfjädrar.
Ätten framträder i Vartofta år 1367. I övrigt är de bundna till Kinds och Redvägs härader. Ätten utslocknade efter år 1416. Karin Svensdotter gifte sig före 1426 med Nils Bosson (Natt och Dag).
[redigera] Sture V: Yngre Sture (egentligen Natt och Dag)
- Sköld: Delad i guld och blå.
- Hjälm: Tre påfågelsfjädrar mellan två fanor.
Namnet Sture används först av Nils Bosson (Natt och Dag), vars mor var Karin Svensdotter av ätten Sture IV. Hans son, riksföreståndaren Svante Nilsson, använde inte Sturenamnet. Det togs upp av sonsonen Sten Svantesson, riksföreståndare 1512–1520. Han är känd som Sten Sture den yngre, och dog 1520 i en släde på Mälaren efter han blivit sårad i slaget på Åsundens is, i försök att stoppa de framträngande danska trupperna ledda av Kristian II.
Ättlingarna till Sten Sture d.y. är 'de yngre Sture', likväl alla med Natt och Dag-vapen.
- Svante Stensson Sture, son till Sten Sture d.y.; upphöjdes till greve med utökat vapen. Han var gift med drottning Margareta Leijonhufvuds syster Märta. Svante och två söner dödades av Erik XIV vid de så kallade Sturemorden. Svantes sonson Svante Mauritzson, greve till Stegeholm och Västervik, friherre till Hörningsholm, död 1616, var den siste av den grevliga ätten.
Flera medlemmar av en parallell gren av Natt och Dag blev friherrer till Ijo 1652, dog ut med Carl Axelsson 1664. Ej namnet Sture, Natt och Dag i hjärtskölden.
[redigera] Sture VI: Friherrar Sture nr 187 (Natt och Dag)
Natt och Dag i hjärtskölden.
En gren av ätten Natt och Dag (som reda på sent 1300-talet skilde sig från de senare Yngre Sture) blev 1720 med Sten Arvidsson friherrar och fick tillstånd att föra namnet Sture, med hänvisning på de två generationer tidigare utslocknade Yngre Sture. Sten Miles Sture, död 1875, var den siste av ätten.
