Storhjärna

Wikipedia

Storhjärnan (även cerebrum eller telencephalon) är en del av hjärnan (90% av hjärnan utgörs av storhjärnan) och det centrala nervsystemet. Det är vår storhjärna som skiljer oss från resten av djuren. Här finns vårt intellekt, konstnärlighet och det abstrakta språket. Detta finns lagrat i storhjärnans yttersta lager, i hjärnbark (cortex). Barken har en tjocklek på ca. 2 till 3 cm och den är kraftigt veckad så att dess yta (1,5 m²) får plats under skallbenet, och den består av grå substans (2 till 3 mm tjockt) och under denna finns den vita substansen. Den vita substansen sköter om kontakten mellan det perifera nervsystemet och barken, och i den grå substansen finns hjärnfunktionerna lagrade.

Storhjärnbarken delas in i olika lober: pannlob, hjässlob, nacklob och tinninglob. Inom dessa lober finns de olika centren (syn-, hörsel-, luktcentrum m.fl.). De vita området mellan centren kallas för associationsområde, och här finns inlärningen och tankeverksamheten lagrade. Fårorna i storhjärnan är av central betydelse, speciellt centralfåran. Området omedelbart framför fåran är ett motoriskt centrum (här finns de medvetna kroppsrörelserna) och i området omedelbart bakom finns ett sensoriskt centrum (för känselimpulser).

De två hjärnhalvorna (hemisfärerna) förbinds av hjärnbalken, och denna förbindelse är mycket viktig för att individen skall fungera optimalt. Tidigare försökte man bota psykiska sjukdomar genom kirurgiskt kapa denna förbindelse, känt som lobotomi. Detta sänkte aktiviteten hos individen.

[redigera] Delar av storhjärnan

• Limbiska systemet
• Hjärnbarken, eller celebrala cortex
• Basala ganglia
• Corpus striatum
• Luktloben (olfactory bulb)