Storbritanniens kungliga vapen
Wikipedia
Det brittiska statsvapnet räknas egentligen som kungligt vapen snarare än statligt statsvapen.
I England, Wales och Nordirland används följande variant: i vapenskölden ingår Englands kungliga vapen (tre gående utåtseende lejon) i första och fjärde fältet; Skottlands kungliga vapen (ett upprätt lejon inom en dubbel lilje- och kontraliljeinfattning) i det andra fältet; och Irlands kungliga vapen (harpan) i det tredje fältet. Det irländska vapnets förekomst i skölden representerar nuförtiden Nordirland. Det kungliga vapnet för furstendömet Wales (draken) saknas eftersom Wales erövrats av England och därför har mist rätten att behålla sina nationalsymboler. Av sköldhållarna är lejonet hämtat från det gamla engelska kungavapnet medan enhörningen hämtats från det gamla skotska kungavapnet. Skölden omges av engelska Strumpebandsordens strumpeband och mottot: "Dieu et mon droit" (franska: Gud och min rätt).
På grund av lagstiftningen som följde med anledning av 1707 års unionsfördrag (vilket grundade det Förenade konungariket: unionen mellan Skottland och England) används i Skottland en variant av vapnet, där Skottlands vapen finns i sköldens första och fjärde fält och Englands i det andra och de båda sköldhållarna har bytt plats. Skölden omges av Skottlands främsta statsorden Order of the Thistle ("Tistelorden") och mottot: "Nemo me impune lacessit" (latin: Ingen skadar mig ostraffat).
Under Napoleontiden avsade sig Storbritannien sitt anspråk på den franska tronen, och i samband med unionen med Irland 1801 byttes de franska liljorna i tredje fältet ut mot den irländska harpan. Det finns en irländsk variant av kronan över skölden, men den används mycket sällan eftersom unionen mellan Irland och Storbritannien - Act of Union 1800 - var ojämn, och irländare saknade makt att driva igenom sina egna krav, till exempel att behålla irländska symboler.
