Stockholms gamla observatorium
Wikipedia
Observatoriet eller Stockholms gamla observatorium, ligger högst upp på Observatoriekullen, vid korsningen Sveavägen och Odengatan i Vasastaden, uppfördes av Kungliga vetenskapsakademien mellan 1747—1753. Arkitekt var Carl Hårleman, som bodde på Drottninggatan, vid nuvarande Centralbadet. Den drivande kraften var akademins sekreterare, Pehr Wilhelm Wargentin, som ibland kallas den svenska statistikens fader. 1756 började han med meterologiska observationer här. En höjdpunkt i dess historia är observationen av Venuspassagen den 6 juni 1761. Observationer ägde rum här fram till 1931, då verksamheten flyttades till det nybyggda observatoriet i Saltsjöbaden.
Stockholms gamla observatorium har tidigare tjänstgjort som nationell nollmeridian bl a på Generalstabens kartor. Numera används dock endast Greenwich för ändamålet.
I Meridianrummet fastställdes länge vad som skulle gälla som Stockholms lokaltid. På 1820-talet flyttade man vid en omdisposition av lokalerna, dessa observationer till ett angränsande rum med ett nyanskaffat teleskop. I princip ruckades därmed lokaltiden en aning, men det var så lite att det inte hade någon betydelse för den breda allmänheten. Dessa dagliga observationer för att fastställa lokaltiden pågick ända till 1900 då man övergick till GMT, Greenwich Mean Time.
1991 invigdes Observatoriemuseet här. Används för amatörobservationer.
