Stare

Wikipedia

"Stare" är också smeknamnet på en segelbåt i Star-klassen.

?Stare Status i världen: Livskraftig (lc)^[1] Status i Sverige: Livskraftig^[2]
ung hona
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Tättingar Passeriformes
Familj:	Starar Sturnidae
Släkte:	Starsläktet Sturnus
Art:	Stare S. vulgaris
Vetenskapligt namn
§Sturnus vulgaris Auktor: Linné, 1758


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Staren (Sturnus vulgaris) är en tätting i familjen starar (sturnidae).

Innehåll

1 Utseende
2 Utbredning och taxonomi
- 2.1 Introducerade populationer
- 2.2 Taxonomi
3 Biotop
4 Häckning
5 Beteende
6 Föda
7 Status
8 Källor
- 8.1 Noter
9 Externa länkar

[redigera] Utseende

Staren är upp till 23 cm lång, med 37-42 cm mellan vingspetsarna. Den väger upp till 75 gram.

Fjäderdräkten är glänsande grönsvart eller blåsvart, med vita eller ljusa fläckar över hela kroppen. Unga starar har en brunare grundfärg. Hanen har något färre fläckar än honan, helt mörkt öga (honan har ljus iris) samt ljusblåtonad näbbas (honans är gulvit eller svagt rosa). På marken går staren snarare än hoppar. Flykten är direkt och snabb, flyktprofilen triangelliknande med kort stjärt.

[redigera] Utbredning och taxonomi

Staren har ursprungligen en Palearktis utbredning till största delen söder om polcirkeln och den finns allmänt i Europa och i mellersta Asien österut till Kina

Populationen i den norra delen av utbredningsområdet är flyttfåglar och om hösten flyttar de till starens sydligare häckningsområden eller ännu längre söderut. Populationerna i den södra delen av häckningsområdet är delvis stannfågel medan andra flyttar söderut. Om vintern återfnner man staren I västra Europa så långt norrut som Storbritannien och Danmark, (men även på Island där populationen är stannfågel) i Spanien och norra Afrika, runt Medelhavet, Mellanöstern, österut till Indien och vidare till Nepal och i Japan.

[redigera] Introducerade populationer

Staren är en av de mest introducerade arterna i hela världen och på detta sätt har människan fört fågeln med sig till bland annat Sydafrika, Nordamerika, Australien och Nya Zeeland. Staren är en anpassningsbar allätare och sprider sig snabbt. Sedan den introducerades i delstaten Victoria i Australien 1861 har den på många håll blivit ett hot både mot odlingar men även inhemska arter som konkureras ut. I delar av Australien låter man därför jägare skjuta av populationen med starar. Många av de populationer som har introducerat har sedan själva etablerat sig i andra områden som Västindien, Centralamerika, norra delarna av Sydamerika och Nya Guinea.

[redigera] Taxonomi

Staren delas upp i ett tiotal underarter. Underarten Sturnus vulgaris faroensis är endemisk för Färöarna och Sturnus vulgaris granti för Azorerna. Ibland har arten svartstare (Sturnus unicolor) kategoriserats som en underart till staren.

[redigera] Biotop

Staren bebor nästan alla typer av terräng.

[redigera] Häckning

Boet är oftast en hålighet och staren kan tränga ut andra hålhäckande arter där den etablerar sig.

Hannen och honan bygger gemensamt boet, som fordras med till exempel gräs och fjädrar. 4-6 stycken 30 millimeter stora, ljust grönblå ägg läggs. Äggen ruvas av båda föräldrarna i 11-14 dagar. Ungarna blir flygfärdiga efter 17-25 dagar.^[3]

[redigera] Beteende

Starar samlas ofta i stora flockar, vilka också drar till sig rovfåglar. Staren härmar och i fångenskap kan den, liksom många medlemmar i familjen, lära sig många ljud.

[redigera] Föda

Staren livnär sig på sommaren mestadels av insekter, på vintern av växter.^[3]

[redigera] Status

Stammen i norra Europa har sjunkit kraftigt från 1980 och under 1990-talet, och staren är där nu en betydligt ovanligare fågel än den tidigare varit.

[redigera] Källor

Lars Larsson Birds of the World, 2001, CD-rom

[redigera] Noter

^ BirdLife International 2004. Sturnus vulgaris. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2006-12-18.
^ Arten ej listad i ArtDatabanken över hotade arter. Sökt 2006-12-18.
^ [a b] Christopher Perrins under medverkan av David Attenborough. (red.). (1986). Fågelliv i Europa. . Översättning: Juhani Vuorinen. Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 190. ISBN 91-34-50909-7.