Spelberoende

Wikipedia

Spelberoende, eller spelmissbruk, är ett psykologiskt och/eller socialt beroende av hasardspel. Även kallat ludomani eller spelmani i psykiatriska sammanhang. Problemet liknar på många sätt ett substansberoende, till exempel så är det vanligt att man ofta behöver spela med större och större summor för att uppnå samma "kick", och en del spelberoende berättar även om abstinensliknande symtom, som rastlöshet och irritabilitet. Problemen behandlas också på liknande sätt, till exempel så finns det Anonyma Spelare-grupper med samma tolvstegsprogram som Anonyma Alkoholister.

Typer av spel som anses extra starkt kopplade till spelberoende är snabba spel där tiden mellan instats och vinst är kort. Detta inkluderar spelautomater av olika slag, som enarmade banditer, pokermaskiner, Jack Vegas och de illegala Las Vegas-automaterna.

[redigera] Historia

Problematiskt spelande anses ha funnits länge, men blev en psykiatrisk diagnos 1980 då DSM-III kom ut och introducerade termen pathological gambling. ² Kriterierna genomarbetades dock till DSM-IV.

[redigera] Diagnos

Spelmani kategoriseras i DSM-IV under rubriken "Impulskontrollstörningar som ej klassificeras annorstädes", tillsammans med intermittent explosivitet, kleptomani, pyromani, trichotillomani och impulskontrollstörning utan närmare specifikation. För att diagnosticeras med spelmani ska man ha under en längre tid ha ägnat sig åt "olämpligt spelbeteende" som tar sig minst fem av följande uttryck:

Man tänker ständigt på spel, till exempel att man är upptagen med att tänka på tidigare eller kommande spel, eller att man tänker på hur man ska få tag i pengar att kunna spela med.
Man behöver spela med allt större summor för att uppnå önskad spänningseffekt (tillvänjning)
Upprepade misslyckanden med att begränsa eller avsluta sitt spelande. (återfall)
Man blir rastlös eller irritabel när man försöker begränsa eller avsluta sitt spelande. (abstinens)
Man spelar för att slippa tänka på sina problem eller för att undvika ångest, depression eller skuldkänslor.
Man återvänder för att ta revansch på en tidigare förlust.
Man ljuger för anhöriga, terapeuter och andra för att dölja sitt spelande.
Man har begått brott som till exempel förfalskning, bedrägeri, stöld eller förskingring för att ha råd med spelandet.
Man har äventyrat eller förlorat en viktig personlig eller professionell relation på grund av sitt spelande.
Man förlitar sig på att andra kan hjälpa en att lösa en finansiell kris som uppstått på grund av spelandet.

[redigera] Förekomst

Enligt Statens folkhälsoinstitut ¹ kan man beteckna omkring 0,5% av den svenska befolkningen mellan 15 och 74 år, det vill säga cirka 25 000 personer, som spelberoende. Ytterligare 1,5% sägs ha svårt att kontrollera sitt spelande eller befinner sig i riskzonen för spelberoende. Liknande siffror förekommer i andra länder; i USA rapporterar National Council on Problem Gambling att cirka 1% av befolkningen är drabbade av spelberoende ("pathological gambling") och att cirka 2-3% håller på med problemartat spelande.

[redigera] Åtgärder

Olika former av behandling och hjälp för spelberoende finns tillgängliga. Många tekniker grundar sig på kognitiv beteendeterapi (KBT), bland annat så finns det en KBT-baserad självhjälpsmetod som är utvecklad vid Uppsala Universitet. Det finns också så kallade kamratföreningar och GA-grupper ("Gamblers Anonymous", Anonyma Spelare) på ett flertal orter.

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

1. Spelberoende, Statens folkhälsoinstitut, 2005-10-25
2. The Psychology of Gambling, Michael B. Walker, Pergamon Press, New York, 1992. ISBN 0080372635.