Spandaufängelset

Wikipedia

Spandaufängelset var ett beryktat fängelse i västra Berlin (Spandau), där flera nazistledare avtjänade straffen för de krigsförbrytelser de dömdes för att ha begått under andra världskriget. De sju fångarna hade dömts vid Nürnbergprocessen (1945-1946) och överfördes i juli 1947 från Nürnberg till Spandau.

Ursprungligen var det ett tyskt militärfängelse som de allierade byggde om för att hysa dessa sju fångar. Omedelbart efter det att den siste av dessa avlidit 1987 revs fängelset.

Innehåll 1 Fångnummer, namn, straff, datum för frigivning 2 Litteratur 3 Se även 4 Externa länkar

[redigera] Fångnummer, namn, straff, datum för frigivning

1. Baldur von Schirach, dömd till 20 års fängelse, frigiven 1 oktober 1966.
2. Karl Dönitz, dömd till 10 års fängelse, frigiven 1 oktober 1956.
3. Konstantin von Neurath, dömd till 15 års fängelse, frigiven 6 november 1954 av hälsoskäl.
4. Erich Raeder, dömd till livstids fängelse, frigiven 26 september 1955 av hälsoskäl.
5. Albert Speer, dömd till 20 års fängelse, frigiven 1 oktober 1966.
6. Walter Funk, dömd till livstids fängelse, frigiven 16 maj 1957 av hälsoskäl.
7. Rudolf Hess, dömd till livstids fängelse, död 17 augusti 1987 i fängelset.

[redigera] Litteratur

• Bird, Eugene K., Fången i Spandau. Stockholm: Norstedt 1975.
• Fishman, Jack, The seven men of Spandau. London: Allen 1954.
• Hess, Ilse, Ein Schicksal in Briefen. Leoni am Starnberger See: Druffel 1971.
• Hess, Wolf Rüdiger, Mord an Rudolf Hess?: der geheimnisvolle Tod meines Vaters in Spandau. 3. Aufl. Leoni am Starnberger See: Druffel 1990.
• Speer, Albert, Dagbok från Spandau. Göteborg: Staka 2000.

[redigera] Se även

• Nürnbergrättegångarna

[redigera] Externa länkar

• Western Allies Berlin – Spandau Prison