Skid Row

Wikipedia

Skid Row är ett amerikanskt heavy metalband som grundades i mitten av 80-talet. Trots att de ofta kopplas ihop med glam metal-band som Mötley Crüe och Poison, var Skid Row redan från början mer inriktade på metal än sina ödesbröder. Speciellt bra märks det på den andra skivan, Slave To The Grind, där soundet ställvis nuddar vid Thrash Metal. Kända sånger är bl.a. Youth Gone Wild, 18 And Life, I Remember You och Wasted Time. Efter att den ursprungliga sångaren Sebastian Bach blev sparkad 1997, har gruppen inte lyckats nå någon större kommersiell framgång, men är trots det aktiv fortfarande.

[redigera] Biografi

[redigera] Upp som en sol

Skid Row bildades egentligen av basisten Rachel Bolan redan några år innan den klassiska line-upen. Men det var först när gitarristen Dave Sabo, efter att en tid ha hoppat mellan många olika band (bland annat med en ung Jon Bon Jovi , kom med i leken som saker började hända. Tillsammans grävde de upp en andregitarrist vid namn Scotti Hill och en trummis som lystrade till Rob Affuso. För sångarposten tänkte man på män som Robert Mason och Richard Black. Det första alternativet var John Corabi (som senare skulle bli frontman i The Scream och Mötley Crüe. Från banden Hope, Sebastian, Kid Wikkid och det sönderfallande Madam X hittade de till slut en ung kanadensare som hette Sebastian Bierk, men gick under det mer pompösa artistnamnen Sebastian Bach.

Vid det tillfället (1987) hade Skid Row redan en annan sångare, Matt Fallon från Anthrax, men när Bolan och Sabo såg Bach uppträda på ett bröllop (tillsammans med Dee Snider, Kevin Dubrow och Zakk Wylde), var de övertygade om att han skull med i Skid Row. Kruxet var bara att Bach fortfarande hade ett kontrakt med en gammal manager och måste köpa ut sig ur kontraktet för 200 000 dollar, pengar som Bach inte hade. Lyckligtvis hette en av Sabos gamla skolkamrater Jon Bon Jovi och var rockstjärna. Han tog Skid Row under sina vingar, köpte Bach fri, betalade en demoinspelning och anslöt dem till Doc McGhees nöjesimperium (dit också Bon Jovi och Mötley Crüe hörde). Han var också en avgörande faktor för att Skid Row fick ett skivkontrakt med Atlantic Records.

[redigera] Storhetstiden

1989 släpptes bandets första skiva, enkelt titulerad Skid Row. Skivan fick ett entusiastiskt mottagande, sålde multiplatina och gav tre hitsinglar, Youth Gone Wild, I Remember You och 18 And Life. Resten av året gick till turnéer i USA, Storbritannien, Japan och Kanada. Bandet deltog också i Doc McGhees antidrogkonserter i Moskva. Dessutom var bandet upptagna med att städa upp efter Bach, som redan från början gjorde klart att han inte var en man som gick tyst och bad om ursäkt. I Kanada misshandlade han en person i publiken och han poserade i en tidning med en t-tröja med texten "AIDS Kills Fags Dead" (fri översättning ungefär: "AIDS dödar bögar". Bach skapade också en dispyt mellan Jon Bon Jovi, Richie Sambora och bandet över ett kontrakt där de båda håvade in pengar på Skid Rows låtar som tack för stödet i början av karriären.

1991 började med fart. Med en lång turnésäsong bakom sig var läget bra att släppa den andra skivan, Slave To The Grind. Men trots det var det något av en överraskning att plattan, som var tyngre och mer okommersiell än debuten, öppnade rakt upp på första plats på USAs skivförsäljningslista. Samtidigt bad Guns N' Roses bandet att värma upp för dem på Use Your Illusion-turnén i USA och Europa, vilket betydde att Skid Row skulle få spela för löjligt stora publikhav.

[redigera] Ner som en pannkaka

20 månader av turnéer brände till slut propparna för alla inblandade och Skid Row tog en tre år lång paus bara för att återvända med albumet Subhuman Race 1995, som sålde hyfsat, men inte lämnat något desto mer minnesvärt efter sig.

1997 tröttnade bandet på Bachs egotrippande och sparkade honom. Igen blev det två år av tystnad.

[redigera] En ny början

1999 återvände Skid Row igen med sångaren Johnny Solinger och trummisen Charlie Mills. Affuso hade lämnat bandet i vänskapliga former och meddelade bara att han hade för många andra projekt för att hinna med Skid Row. MIlls ersattes snart av Phil Varone. Skid Row fortsatte sitt extensiva turnerande och gav 2003 äntligen ut en ny skiva, Thickskin, varefter trummisen igen byttes ut mot Dave Gara. Bandet spelar 2006 in sin nästa skiva, som produceras av den kände metal-mannen Michael Wagener, som också grejade ihop bandets två första skivor.