Sileshår

Wikipedia

?Sileshår
Småsileshår (Drosera intermedia)
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Växtriket Plantae
Division:	Fröväxter Spermatophyta
Klass:	Tvåhjärtbladiga Magnoliopsida
Ordning:	Caryophyllales
Familj:	Sileshårsväxter Droseraceae
Släkte:	Sileshår Drosera
Vetenskapligt namn
§Drosera Auktor: L.
Arter
Rundsileshår (D. rotundifolia) Småsileshår (D. intermedia) Storsileshår (D. anglica)

Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Sileshår (Drosera) är ett släkte i familjen sileshårsväxter. Tre arter av släktet sileshår förekommer tämligen allmänt över de nordiska länderna på mossarnas vitmosstuvor, och släktet är dessutom representerat av små kärrväxter i alla världsdelar.

Sileshårs-arterna är mest ryktbara för sina blad, som är farliga insektfällor och glupska köttätare. Rosettbladen är i kanten och på hela översidan fullsatta av långskaftade, vackert purpurröda körtlar, av vilka de vid kanten sittande är längst eller lika långa som bladskivans diameter. Dessa organ har man rent ut givit namnet tentakler, ett namn, som annars användes för känsel- och fångsttrådarna hos de lägre djuren. Dessa Drosera-tentakler har både känsel och rörelseförmåga. Om ett litet föremål läggs på bladet, fastnar det i de närmaste körtlarnas klibbiga avsöndring, som i vilotillståndet täcker deras spets som en liten klar och glänsande droppe, men även de kringstående tentaklerna, som inte direkt berörts, böjer sig från alla håll långsamt ned mot det främmande föremålet, även om detta endast är en liten trästicka, ett litet sandkorn, eller dylikt. Skulle föremålet däremot vara en liten köttsmula eller ett levande kryp, en liten fluga, mygga eller myra, således av äggviteämnenas kemiska sammansättning (ett kvävehaltigt organiskt ämne), så utför tentaklerna sina fångströrelser hastigare än annars, och efter ett dygn är de alla böjda tillsamman över sitt byte. Efter ännu ett dygn är de åter utspärrade, och den lilla köttsmulan har upplösts och liksom försvunnit, eftersom den har uppsugits av bladet; av små insekter finnes endast hudskelettet kvar.

Vid mekanisk beröring eller retning framkallas i tentaklernas spets en riklig syravsöndring. Vid den kemiska retningen genom ett ärbart föremål ur djurriket avsöndras dessutom en matsmältningsvätska (ett ferment eller enzym), som smälter äggvitämnet, liksom i djurens magsäck. Tentakelspetsarna har således många skilda uppgifter, nämligen att avsöndra flera olika slag av vätskor, att åter uppsuga sådana, och att uppfatta eller känna beröringen av främmande kroppar. Detta sista sker genom en känselapparat, bildad av särskilda sinnesceller med små utskjutande uddar från ytlagret av deras protoplasma. Känsligheten är så stor, att tentaklerna visat sig tydligt reagera för trycket av ett stycke av ett litet hårstrå, endast 1/5 millimeter långt och 0.0008 milligram i vikt.

Drosera-arterna få på detta sätt vissa näringsämnen, som de inte skulle kunna erhålla genom sina rötter, eftersom de oftast växer på de vattendränkta mattorna och tuvorna av vitmossa (Sphagnum) i mossar, där endast vatten med ganska låg mineralmängder står deras rötter till buds. Rotsystemet är också mycket svagt utvecklat.