Serafimermedaljen

Wikipedia

Serafimermedaljen instiftades 1748 och utdelas av konungen till den som genom "humanitär eller allmänt samhällsgagnande gärning gjort sig synnerligen förtjänt". Den bär konung Fredrik I:s bild och devisen Procerus cum principe nectit (Den förenar de första med fursten) och bärs i kedjelänkar på bröstet. Medaljen utdelas mycket sparsamt, hittills till ett 150-tal personer. I äldre tider utdelades den huvudsakligen till personer boende i Stockholm och kunde då enligt bestämmelserna endast förlänas en person i varje församling.

[redigera] Urval av serafirmermedaljörer

• Olof Ström, bryggareålderman 1748
• Lorens Witting, sadelmakareålderman, 1770
• Jacob Röhl, bagareålderman, fattighusföreståndare 1775
• Johan Niklas Höög, stadskirurg 1820
• August Dahlerus, slottskamrerare, sekr. i Sällskapet för dygdigt och troget tjenstefolks belönande
• Herman Evald Askergren, bryggeridirektör 1890
• Martin Holmström, fattigvårdsdirektör 1897
• Elsa Brändström, krigssjuksköterska, med. dr hc, 1919
• Louise Ulff, barnhemsföreståndarinna 1932
• Ellen von Platen, fröken, aktiv i Föreningen för Välgörenhetens ordnande
• Brita Holmström, grundare av Individuell Människohjälp, med dr hc 1973
• Jacob Wallenberg, bankdirektör, ekon. och med. dr hc 1945
• Gösta Wallin, justitieråd, ordf. i Svenska naturskyddsföreningen
• Sven Romanus, justitieråd, statsråd 1980
• Olof Rydbeck, ambassadör, generalkommissarie i FN 1987
• Carl Axel Petri, hovrättspresident, statsråd 1998