Sangha (buddhism)

Wikipedia

Sangha (sanskrit och pali: "gemenskap") är ett ord som inom buddhismen används framför allt i tre betydelser:

1. Gemenskapen av dem som har hunnit så långt i sin utveckling, att de inte längre kan gå tillbaka (pali ariya-sangha, sanskrit ârya-sangha).
2. Munkarnas och nunnornas gemenskap (bhikkhu-sangha/bhikshu-sangha och bhikkhunî-sangha/bhikshunî-sangha). En församling om minst fyra munkar eller nunnor.
3. Alla buddhisters gemenskap. Den användningen av ordet är av tradition mindre vanlig i theravada än i mahayana, men även i de theravadiska palitexterna kan man finna sammansättningar som ñâti-sangha, "släktingars gemenskap", så ett allmännare bruk av ordet kan försvaras.

Gränsen mellan klosterlivet och omvärlden är otydlig i till exempel Japan och vad som utgör en Sangha kan vara svårt att entydigt bestämma. I Väst kan "Sangha" dessutom avse en buddhistisk gruppering i största allmänhet.

[redigera] Regler

• De buddhister som inte lever i klostret har bara 5 regler att följa:

1. Inte bruka våld,
2. inte stjäla
3. inte vara otrogen,
4. inte använda droger eller andra berusningsmedel och
5. inte ljuga.

De bör dessutom vara frikostiga mot nunnor och munkar.

• Nunnor och munkar måste däremot följa alla buddhismens 227 klosterregler så som de författades av Buddha. Till exempel så får de inte

1. äta efter middagstid,
2. ägna sig åt musik, dans eller andra världsliga nöjen,
3. pryda sig,
4. sova i en bred säng och
5. ta emot guld silver eller annat av värde.

• De enda ägodelar de får ha är:

1. två orangefärgade livklädnader,
2. en nål och ett bälte av tyg,
3. en matskål,
4. en rakkniv och
5. en vattensil (för att inte råka dricka en mygga, och bryta mot budet att inte döda).