Pali

Wikipedia

Pali är den mest kända varianten av medelindiskan (prakrit) och buddhismens äldsta källspråk. Buddha själv undervisade på minst en variant av prakrit, förmodligen flera. Efter hans död redigerades han tal (först muntligt i Indien, cirka fyrahundra år senare skriftligt på Ceylon) på en standardiserad prakrit som man helt enkelt kallade "textspråket" - på detta språk pâli-bhâsa, senare förkortat till pâli (som alltså egentligen betyder "text").

Från Indien och Ceylon spreds pali till flera länder, framför allt till den region som på pali hette Suvanna-bhûmi, på sanskrit Suvarna-bhûmi, "Guldlandet", och som ungefär motsvarar dagens Burma, Siam/Thailand, Laos och Kambodja.

Vid sidan av Tipitaka skrevs på pali ett stort antal postkanoniska verk. Det första hette Milinda-pañhâ, "Milindas frågor", och handlar om samtal mellan munken Nâgasena och den grekiske kungen Menandros (på pali Milinda), som regerade i Baktrien i nordvästra hörnet av den indiska subkontinenten.

En viktig palispråkig författare, cirka tusen år efter Buddha, var Buddhaghosa, som först skrev det tjocka kompendiet Visuddhi-magga, "Renhetens väg", och sedan långa kommentarer till ett stort antal texter i Tipitaka (på grundval en uppsättning nu förlorade kommentarer på fornsingalesiska). Han efterträddes av den yngre kommentatorn Dhammapâla. Den burmesiske munken Ledi Sayadaw skrev avhandlingar på pali så sent som för hundra år sedan.

I slutet av 1800-talet grundades i England Pali Text Society, som ger ut palitexterna i original (med latinska bokstäver) och i engelsk översättning. Pali är släkt med sanskrit, men härstammar inte direkt från detta; snarare från en folklig fornindiska som var närmare släkt med vediskan än med sanskrit.