Saltkraft
Wikipedia
Saltkraft är en teknik som utnyttjar osmos för energiproduktion. När floder med sötvatten rinner ut i saltvatten frigörs energi eftersom entropin ökar. När man häller en tesked salt i en liter vatten frigörs lika mycket energi som när en tegelsten faller från 100 meters höjd. Detta är inte intuitivt uppenbart, vattnet blir inte ens varmare. Denna energi skulle kunna utvinnas där floder rinner ut i havet. I Sverige skulle det vara lämpligare på västkusten än på östkusten eftersom vattnet är saltare på västkusten.
[redigera] Möjliga metoder
Alla de metoder som kan användas för att avsalta havsvatten, vilket är en energikrävande verksamhet skulle teoretiskt kunna användas till att utvinna energi då sött och salt vatten blandas. Några exempel:
- Vid låg temperatur pga. olika fryspunkt
- Vid hög temperatur pga. olika ångtryck
- Genom semipermeabla membran
- Genom seriekopplade anjonmembran och katjonmembran
[redigera] Kommentar
Under den senare delen av 1970-talet bedrevs forskning kring detta på Chalmers i Göteborg. Då beräknade man att man skulle kunna försörja hela Göteborg med elenergi genom ett saltkraftverk som utvann denna energiform ur det flöde som rinner genom Nordreälv norr om Hisingen. Den miljöpåverkan som detta skulle föra med sig skulle inskränka sig till att en del av kuststräckan som tidigare haft saltvatten skulle få sötvatten pga. de länsar man skulle lägga ut för att skilja vattenmassorna åt.
Den metod man förespråkade var seriekopplade anjonmembran och katjonmembran, där jonvandringen genom membranen direkt alstrade en spänning som gick att tanka av via elektroder. Man tog till och med fram egna membran som var både billiga och effektiva. Tyvärr lades projektet ner eftersom membranen täpptes till efter ett tag då de blev beväxta med alger. Detta kan tyckas vara ett lösbart problem. Till exempel skulle membranen kunna ses som en förbrukningsartikel och kunna bytas ut automatiskt i olika sektioner med jämna mellanrum.
