Ricky Bruch

Wikipedia

Ricky Bruch, egentligen Björn Rickard Bruch, född 2 juli 1946 i Örgryte, Göteborg men uppväxt i Skåne, är en svensk friidrottare (diskus), länge bosatt i Malmö.

Bruch slog igenom med dunder och brak i mitten av 60-talet. Hans huvudsakliga grenar var kula och sedermera diskus där han hamnade i den yppersta världseliten i början av 70-talet. Bruch var världsbäst på träning, men lyckades aldrig riktigt i de stora mästerskapen. Höjdpunkten i karrären kom 1972 när han först tangerade världsrekordet med 68,40 vid DN-galan i Stockholm, och senare på säsongen även tog bronsmedaljen vid OS i München. Vid sidan av sin idrottskarriär, och sitt stormiga privatliv, spelade Bruch även in filmer i den lättare genren; han gjorde även en biroll i Ronja Rövardotter.

Självbiografin "Gladiatorns kamp" kom 1990 på förlaget RB promotion. Diktsamlingen "Själ och kropp: Dikter" samlar Bruchs poesi.

Under sin karriär var Bruch en frispråkig och kontroversiell herre som snabbt bytte åsikter i olika sammanhang, och han hann totalt med att representera ett dussintal idrottsföreningar, varav den egna klubben IK Diskus var en. Man kan med fog säga att Bruch, trots ett OS-brons och ett EM-silver, inte var de stora tävlingarnas man. Vid OS i Montreal 1976 missade han finalen och lämnade mästerskapet gråtande med en handduk för ansiktet.

Efter några tysta år i början av 80-talet kom han åter in i rampljuset som 38-åring 1984 när han presterade toppresultat under hösten med flera kast över 70-metersgränsen. Bästa kastet (som än idag gäller som svenskt rekord) mätte 71,26 och gjordes i november 1984 vid en tävling i Malmö. I samband med SM-tävlingarna i Västerås 1985 hamnade Bruch i en dispyt med dåvarande förbundskaptenen Anders Borgström, och gav denne en ordentlig örfil, varpå karriären i praktiken var över. Bruch dyker dock fortfarande upp i media då och då i olika sammanhang och tycker till om olika ting, senast i en dokumentär i TV4 i juli 2005.

Bruch har flera gånger efter avslutad karriär gått ut och menat att han systematiskt dopat sig under hela karriären med olika anabola stereoider och andra preparat. Det bör påpekas i sammanhanget att alla dopingprov på Bruch varit negativa..

Under våren 2006 gick han ut i media och förklarade att han skulle bränna upp alla sina idrottspriser och träningsmaterial i ett stort bål, någonting som skapade viss uppmärksamhet. Han fick omedelbar respons från flera privata samlare och från några museer med idrottsanknytning och en försäljning av materialet lär ha skett.