Ptolemaios II Filadelfos
Wikipedia
Ptolemaios II Filadelfos, född 309 f.Kr., död 246 f.Kr., kung i ptolemeiska riket, son till Ptolemaios I Soter, far till Ptolemaios III Euergetes.
Ptolemaios var en högt bildad och konstälskande furste, men ingalunda oklanderlig till karaktär och levnadssätt. Så försköt han sin gemål Arsinoë och förmälde sig med sin syster med samma namn. Tillnamnet Filadelfos ("den broderälskande"), som dock gavs honom långt efter hans död, överensstämmer ganska illa med hans beteende mot bröderna, av vilka den äldste, Ptolemaios Keraunos, redan under faderns livstid fördriven från Egypten, sökte tillflykt hos Lysimachos och för en kort tid lyckades vinna väldet över Makedonien, men som stupade mot gallerna (280 f.Kr.).
De krig, vilka Ptolemaios förde i avsikt att underlägga sig Grekland och de asiatiska kustländerna, ledde inte till några varaktiga resultat. Sitt lands handelsområde utvidgade han genom att inleda förbindelser med Etiopien och Indien. Hans hov var lysande, men omoraliskt. Själv har han både i fråga om strålande älskarinnor och andliga intressen blivit jämförd med Ludvig XIV.
För litteraturen hyste Ptolemaios en varm kärlek, och flera av samtidens största skalder (Kallimachos, Theokritos, Filetas med flera) levde vid hans hov. Han anses även vara det alexandrinska museets och bibliotekets egentlige skapare.
| Företrädare: Ptolemaios I Soter |
Ptolemaisk kung av Egypten | Efterträdare: Ptolemaios III Euergetes |
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
